Ett stort beslut!
Jag har fött sex barn. Varje barn har jag ammat i minst 12 månader. Utöver det så har jag tränat bort en stor del av mitt kroppsfett sista åren. Min kropp har förändrats till det bättre på väldigt många sätt och jag har aldrig någonsin varit i så bra form som jag är nu. Dock så har jag under en längre tid velat göra något åt mina bröst. Kanske mer ickebröst eller icke befintliga. Som jag skrev, sex barn och hård träning gör ju att de förändrats en hel del. Så, nu gjorde jag slag i saken för nu fanns det möjlighet. Jag bokade för över ett år sedan men förra veckan blev det av. Jag och min pojkvän reste tillsammans för att jag skulle operera in implantat. En märklig känsla att resa i coronatider men summan av det hela är ändå positiv. Jag är tacksam att han var med! Inte för att jag tror att jag inte skulle klarat det på egen hand men tristessen av att sitta på ett hotellrum ensam en hel vecka hade blivit för mycket. Självisolation var det som gällde.
Hur gick det hela till då? Jag kontaktade kliniken via mejl för ett år sedan ungefär. Jag hade hört talas om dem via en artikel i en dagstidning. Den var tillräckligt positivt vinklad för att jag skulle vilja eftersforska mer. Allt jag hittade om kliniken var bara positivt. Normala avvikelser ja men alla som pratat om resultat var väldigt nöjda. Ett väldigt stort antal klienter har dessutom gått igenom operationer där. Majoriteten från Europa. Allt det fick mig att kika vidare och kontakta dem. Efter ett antal vändor fram och tillbaka med frågor och svar (väldigt professionella och tydliga sådana) gjorde att jag valde att boka tid. Anledningen till att jag valde i slutet på mars är för att konvalecensen på några månader skulle i så fall vara över till sommaren. Jag skulle dessutom precis inleda examensarbetet så är lite mer fri i min tid.
Under hela den här väntan har kliniken sänt uppdateringar kring coronaregler, kirurgens tankar, planering när det närmar sig och så vidare. Kunde inte känt mig mer trygg i mitt val faktiskt. När det sen blev dags att resa så funkade klinikens info väldigt bra också. Resebolaget däremot var under all kritik så vi valde att byta med kort varsel men det är en helt annan historia. Vi var tvungna att ha coronatest som inte var äldre än 72 timmar och ett brev från kliniken att vi var där för operation. Pojkvännen stod med som medical care taker. Väl på plats (jag var tvungen att vara där två dagar innan operationen samt stanna kvar 4-5 dagar efter) blev jag hämtad för ett nytt coronatest. Jag fick inte lov att ta mig till kliniken själv utan hämtades av deras logistikteam varje gång. Munskydd var oblgatoriskt.
Första mötet med kirurgen skedde på måndag förmiddag (jag anlände fredag eftermiddag efter att ha blivit hämtad på flygplatsen). Han förklarade skillnader mellan olika implantat samt beskrev varför just den ena eller andra storleken passade mig bäst. Jag kunde välja mellan två olika för att få ett naturligt resultat. Han sa att bäst var att sätta under bröstmuskeln och formen var teardrop. Jag behövde inte göra något lyft utan enbart implantat. Dock så är ju bröst ojämna, ena satt högre än andra så det han skulle göra var att flytta snittet så att de matchade mer. Någon skrev att bröst är systrar, inte tvillingar. Det tyckte jag var bra uttryckt.
Efter denna första konsultation på plats (hade ju skickat bilder innan), så fick jag ett rum. Operationen skulle ske på eftermiddagen runt 16.15. Dock blev väntan längre än så. Runt 16 kom narkosläkaren in och berättade hur allting skulle gå till. Eftersom man fastar innan så blev det en lång fasta för min del, från kvällen innan vid 20.30 tills en stund efter operationen väl var klar. Operationen tog cirka en timme. 21.30 kom jag ut ur operationssalen och in på rummet, 22.00 blev jag serverad middag. Den smakade väldigt gott. En syster kom in och jag fick antibiotika intraveöst och värktabletter i en mugg. Dagen efter vaknade jag och hade förvånansvärt lite smärta. Svullen såklart, inte bara brösten utan även magen. Den hade slutat fungera efter narkosen och har väl egentligen inte kommit igång riktigt ännu när det gått en vecka. På bättringsvägen dock.
Jag har i skrivande stund varit opererad sedan en vecka tillbaka. Jag har knappt behövt äta värktabletter och har precis avslutat sista antibiotikatabletten. Alla mediciner som behövdes fick man medskickat i en påse hem. Inga extra kostnader tillkom. Svullnaden har redan börjat lägga sig lite grand och tro det eller ej så har jag kört två lugna benpass hemma haha. Började i lördags. Jag försöker röra på mig så mycket jag kan, dock i lugnare tempo än vanligt. Jag får inte lov att lyfta tungt så sonen har följt med mig i tvättstugan samt för att handla. I övrigt så funkar det mesta precis som innan. Jag kan duscha utan problem (måste bara torka kirurgtejpen med hårtork efter), småstäda, klä på mig själv. Det enda där är att inte lyfta armarna över huvudhöjd. Jag måste dessutom sova på rygg i cirka sex veckor. Under natten så måste jag ha på mig kompressions-BH som jag fick på kliniken efter operationen. Även dagtid sex veckor framöver. Snart kommer jag göra ett inlägg om hur jag tränar vägen tillbaka.
Ja, det var väl ungefär allt. Fråga gärna om ni vill.
Det låter verkligen som att du var i goda händer. Jag har ärligt talat funderat äver samma sak om jag ska göra något åt mina bröst. Men det får bli när jag inte vill döma fotboll. Tänker att det dröjer ett tag innan man får springa efter en bröstoperation.