Semester och bortfall av rutiner.
Jag kanske har dragit den här historien förut men den behöver upprepas för att man skall förstå sammanhanget av det jag tänker beskriva nu. Jag var vegetarian i nio år, trodde att det var åtta men blev uppdaterad av ett av barnen. 2010 blev jag vegetarian för att jag klarade inte av tanken på att djur lider. Jag har alltid varit en extremt känslosam människa, reagerat starkt på det mesta och så även det. Min kropp reagerade ganska omgående med svullen och uppblåst mage, konstant, fast det var liksom det nya normala. Hur som helst, sista året som vegetarian bestämde jag mig för att testa att bli vegan. Det vill säga utesluta allt animaliskt, även mejerier och ägg. Jag kämpade på och gjorde mitt bästa tills jag en dag helt enkelt inte kunde sova.
Anledningen var att jag fick en fruktansvärd värk i magen som höll i sig i ungefär tre veckor innan jag fick tummen ur och gick till läkaren. Läkaren var väldigt tveksam till att det skulle vara något annat än stress men tog en massa prover för att utesluta. Det visade sig att jag hade inflammation i tarmarna. Jag fick vänta i åtta månader innan jag fick svar på remissen så under den tiden hann jag forska på egen hand vad jag skulle kunna göra för att få en bättre hälsa. En väninna tipsade om foodmapping och sa att jag borde testa rött kött. Jag kunde tyvärr inte det sa jag men istället började jag äta ägg och ost igen och magen blev lite bättre. Jag tog bort nästan alla matvaror som var på spannmål. Inget bröd, ingen pasta eller liknande. Magen lugnade sig men var inte helt bra.
Nåväl, det här blev en lång historia. 2019 träffade jag min pojkvän och för att underlätta kan vi säga att han inte var vegetarian. Tvärtom, jag har nog inte träffat någon som åt så mycket kött som han gjorde. Han åt dessutom ketogen kost (max 20 gram kolhydrater per dag) och körde periodisk fasta. Jag själv hade försökt fasta men var chokladbollsberoende så hade svårt. Mitt blodsocker var så toppat hela tiden att jag trodde jag skulle dö om jag inte fick äta varannan timme.Jag testade dock keto och döm om min förvåning när jag helt plötsligt tappade allt sockersug. Det bara försvann. Sommaren därpå så testade jag att äta kött igen efter dryga nio år. Man skulle kunna tro att min mage skulle lägga av helt och hållet men istället blev resultatet precis tvärtom. Alla mina magproblem bara försvann.
Sen till rubriken då. Nu under sommaren så har jag fuskat ganska friskt och ätit rätt så mycket glass, kanske köpt lite gott på bion, tackat ja till kaka på kalas och så vidare. Det har straffat sig ganska omgående. Jag har fått problem med magmunnen, har värk i kroppen när jag vaknar på morgonen och jag får dippar rent mentalt. Det tog ett tag innan jag förstod att det måste ha med min förändrade kost att göra. Jag funderade lite på hur det var innan jag började med keto och att äta kött igen och det är ganska dramatiska skillnader.
Jag har aldrig någonsin tidigare varit så medveten om hur min kropp känns och reagerar på olika saker. Jag har nästan ingen rastlöshet i kroppen längre. Jag får inga känsloutbrott längre och jag kan fokusera och koncentrera mig som jag inte kunnat på evigheter. Min stress har minskat dramatiskt och jag kommer ihåg saker jag läser, säger eller gör. Det är alltså inte bara fysiska förbättringar som skett utan även psykiska. Ju mer jag lär mig om detta desto mer motiverad att fortsätta leva så här blir jag. Så nu är det slut på semesterlättjan, tillbaks till att respektera mig själv igen 
