Kropp och sinne hänger ihop
Okej, det här kan komma att bli ett lite flummigare inlägg. Jag har en tendens att fundera på saker som kanske egentligen inte har några "sanna" svar men som det finns en del att tänka kring. En av de sakerna är "tankens kraft". Inget mystiskt humbug utan hur vi påverkar till exempel vårt eget mående eller hur vi presterar beroende på vilken inställning vi har. Jag tror vi är ganska många som ofta går iväg med inställningen att "shit det här kommer bli tufft, det här klarar jag inte". Har du det mindsetet så är det högst troligt att dina chanser till att prestera minskar dramatiskt. Om du istället hade tänkt, "det här skall bli skitroligt, jag ser fram emot att göra det här" så hade resultatet högst sannolikt varit till din fördel. Eller att vi till och med tänker oss sjuka. Jag för egen del verkar ha problem med att få harkeltics när jag känner att jag absolut inte får ha det. Till exempel när jag skall gå och träna där man numer inte få uppvisa några "symtom".
"Du mår som du tänker. Det är bevisat. I början av 2000-talet gjorde en rad internationellt erkända hjärnforskare ett banbrytande avslöjande: Hjärnan är formbar och kan bilda nya celler – och är därmed förändringsbenägen".
Jag har blivit bättre på att tänka positivt. Det som har förändrat mitt sätt att tänka beror på framförallt två huvudkomponenter. Den första är att jag fått stöttning i att vända tänket när jag varit negativt inställd. Alltså pepp rent verbalt som "jo, sluta nu, du grejar visst det här". Den andra komponenten är att jag faktiskt insett att när jag försökt tänka positivt så har det oftast gått mycket bättre. Om inte bättre så har det känts bra även om jag misslyckats för att jag hade just en positiv inställning. Öva, pröva helt enkelt. Jag har hört mig själv säga "det trodde jag aldrig" fler och fler gånger på senare tid.
Nu till mina funderingar då. Senaste veckorna har jag tittat på en del dokumentärer som generellt handlar om människans förmåga att läka sig själv och människans förmåga att tänka sig sjuk. Alltså vad jag menar är att psykologiskt mående genererar fysiologiska symtom. I mitt helt naiva sätt att tänka på det här så tror jag att det är fullkomligt rimligt på samma sätt som man misslyckas med sina föresatser på grund av att hjärnan intalar dig att du kommer göra det. Dock har inte västvärlden (framförallt) hängt med riktigt och av den anledningen blir många som söker vård bara bortkollrade som att det sitter i huvudet utan att få hjälp. Trots att de fysiologiska problemen är fullkomligt reella. Jag vet väldigt lite om det här men det intresserar mycket att föreställa mig att kroppen både skapar sjukdomar men också har en förmåga att läka sig själv.
"Hjärnan har två huvudvägar – att känna fara eller tillfredsställelse. I det förstnämnda läget skickar hjärnans larmsystem ut adrenalin och cortisol i kroppen och vi sätts i försvarsläge. Den andra vägen är muntrare. När vi upplever någonting positivt belönar hjärnan oss med högre doser av dopamin och endorfiner. ".
Det ligger något i det där. Känner igen det. När jag inte mår bra går det mesta jag gör emot mig.