Som förälder får man sätta sina egna behov åt sidan?

Jag håller inte med!
 
Jag älskar mina barn. De är de som betyder mest för mig. Jag vill att de skall bli fria individer med förmågan att på egen hand fatta kloka beslut. Jag vill finnas för dem om de behöver mig men jag vill inte curla dem. Att inte curla är för mig samma sak som att guida i rätt riktning. Att curla är att skapa individer som är vana att någon annan gör allting åt dem. Att skapa en individ som förväntar sig att andra löser ens problem. För mig är det samma sak som att göra barnet en otjänst.
 
Jag är inte konsekvent, jag har mycket idéer, tankar och önskemål om hur jag tycker att det skall vara men eftersom jag uppfostrat fram fritänkande individer så har de blivit ganska duktiga på att köra över mig. Jag är heller inte konsekvent till hundra procent för att jag har barn som mår psykiskt dåligt. Det är en svår balansgång, man vill inte skrida över gränsen eftersom den är hårfin. Ett slags gisslantagande blir det.
 
Min åsikt är att barn mår bra av rutiner. Man kan kalla det regler om man vill. Barn mår bra av att veta vad som förväntas av dem, de mår bra av att veta att om de beter sig på ett speciellt sätt så blir motreaktionen på ett speciellt sätt. Jag har adhd. Jag är utbildad pedagog men jag är definitivt inte alltid pedagogisk. Jag är en impulsstyrd människa vilket ibland kan vara jobbigt för barnen men för det mesta så gillar de den flexibiliteten. Mina barn vet att jag förväntar mig att de skall göra vissa saker, de vet också att jag surar om de inte gör det. Orsak - verkan liksom. Det finns ingenting som är så utvecklande för ett barn som att få känna att man har ansvar. Ansvar i noga övervägd och lagom dos. Ständiga misslyckanden utvecklar INTE.
 
Mina barn vet att jag är lättirriterad ibland, jag är ledsen ibland, jag och maken bråkar ibland. Vi visar ALLA känslor öppet. Jag tycker inte man skall skydda barnen från känslor. Så länge jag tar mitt ansvar och förklarar varför jag gör som jag gör så tycker jag snarare de lär sig att vara ärliga med hur de mår, känner och tänker eftersom jag själv är det. Jag är väldigt noga med att de skall få göra sin röst hörd men jag är också noga med att tala om ifall jag tycker de behöver tänka om. I vår familj finns det många personligheter med häftigt humör och i flera fall tunnelseende. Det går liksom inte hålla på och resonera kring allting i alla lägen.
 
Jag är gärna vän med mina barn men de vill inte ha mig som vän, de vill ha en förälder som guidar i rätt riktning. Vänner har de ändå. Om jag skall återgå till rubriken. Om mina behov inte tillfredsställs så kommer jag inte vara en bra förälder. Ett barn som lär sig att att andra sätter sina egna behov åt sidan för dess skull kommer antingen förvänta sig att andra skall göra likadant eller så kommerde själva sätta sig i andra hand oavsett vem det möter. Ett barn som får lära sig att ta hänsyn genom att visa hänsyn redan som liten kommer antagligen ha med sig det resten av livet.
 
Mina behov när det kommer till få stöttning ifall barnen mår dåligt måste räknas på samma sätt som att barnet mår dåligt. Får jag inget stöd i min föräldraroll så kommer jag inte orka ta hand om mitt barn. Sen gör jag troligtvis det ändå för att jag måste men alla lyckas inte, det är ett faktum!
 
Men som alltid, detta är mina personliga åsikter
 
 
Bilden är googlad på "Kid fuck you sign"

Cafékväll

Idag var vi fyra stammisar. Nog så viktigt att ses oavsett hur många vi är. Vi fikade, pärlade och skrattade och tjötade. Trevlig kväll med de bästa!
 
 
Fast först jobbade jag då förstås! Imorgon blir det jobb och efter det föräldramöte på pojkarnas skola. Det kan vara så att det kan gå hett till. Det beror på hur det artar sig. Jag återkommer.
 
På onsdag jobb och sen hem och packa och handla upp till tonåringarna. Jag, maken och småttingarna skall till Falun över Påsk helt apropå. En impuls till...
 
 
Visa fler inlägg