Med en medeltidsdag avklarad!
Nu har Vildan spelat på medeltidsdagen i Flunsan. Jag Vildan, mamma och Vildans kompis åkte dit och hade trevligt. En korv med bröd slank ner och bästekollegan Pontus kom dit och spelade medeltidssäckpipa när barnen var klara. Det var ett revligt evangemang!
Med stöd från omgivningen
Veckans tema i Neurobloggarna handlar om Stöd från omgivningen. Jag skriver inte på alla teman, har inte tiden till det helt enkelt. Idag tänker jag lägga in ett bidrag.
Stöd från omgivningen!
Jag är aningen kluven till det stöd man kan få idag om man har barn med funktionsnedsättning. Jag har sex barn och fyra av dem har neuropsykiatriska diagnoser. Alla har de olika egenskaper men också olika svårigheter, Det de har gemensamt är väl att det mesta kräver lite mer av mig som förälder.
Mina två stora som har fått stöttning från samhället i form av LSS-insatser får man väl säga att jag är nöjd med det mesta. När stor son haft svårt att få kompisar har lägerverksamheten varit en räddning och när näste man tyckt att livet suger på riktigt och skadat sig själv så fanns det hjälp i form av psykopterapi.
Det finns en del insatser som är bra! Hjälp med tidsuppfattning, kroppsuppfattning, insiktgrupper osv.
Det som fungerar mindre dåligt är hur man kan få hjälp med att ignorera de fördomar man möts av vart man än kommer. Det är den typ av stöttning som saknats genom åren för egen del. Någon som bekräftar att de förstår att det kan vara jobbigt att alltid behöva förklara och ursäkta visst beteende, någon som förstår hur det känns att bli uttittad. Någon som förstår hur det känns när ingen vill leka med ens barn. Någon som fattar att man kan faktiskt kan sörja att ens ungar har det mycket tuffare än ungar generellt. Ibland hade man behövt någon som sa att "det kommer bli bra".
I nuläget, tretton år senare, mängder av diagnoser och myndighetskontakter senare så känner jag mig ordentligt trygg som förälder men jag kan inte påstå att jag blivit det med samhällets hjälp. Jag har sett att stödet utvecklats genom åren men under många år var jag mer insatt än de som delade ut stöd. Det fanns ingen konsekvens i någonting. man pratade professionalitet men jag upplevde aldrig att jag själv lugnt kunde luta mig tillbaka och känna att de här människorna har koll. Så känner jag inte längre.
Är ganska irriterad när det kommer till stöd och regler kring stöd. Ett av barnen har tillägg autistiska drag men inte autismliknande tillstånd eller asperger till exempel som krävs för att få stöd enligt LSS. Han har flertalet andra diagnoser som försvårar vardagen för honom men stöd får han inte eftersom han saknar något ynka kriterie för att tillhöra personkrets ett. Svårigheter har han dock så det räcker och blir över. Det är ett sjukt, paragrafinriktat system vi lever under. Tänk om alla som behövde kunde få stöd och de som inte behövde slapp. Omprioritering av budget?
Hur som helst... Om samhälleligt stöd, det tycker jag inte ;-)
Med planer för en helg
Idag är jag ledig, dagis har stängt för studiedag. Pojkarnas skola har också stängt så jag är hemma. Kommer troligtvis jobba lite hemifrån men också passa på att städa huset och få undan tvätt. Hinner knappt med det på veckodagarna.
Klockan 11 skall jag till Barn och Ungdoms-habiliteringen. Stor son går över från barn till vuxen nu. Vi skall prata lite om det. Efter det skall jag handla lite för kvällen.
I söndags bestämde jag mig för att sluta äta mackor och kaffebröd. Inte börja motionera, inte sluta äta frukost, lunch och middag. Helt enkelt sluta äta bröd, kaffebröd och godis (blir en del sådant när man driver bland annat ett café på dagarna).
Idag pekade vågen på minus 2,7 kg. Skönt att inte behöva hetsa och fundera så mycket. Bara säga nej helt enkelt. Jag avskyr bantnings och träningshets men jag vill gärna vara smal. Jag vet att det är fåfängt men troligtvis en effekt av att haft ätstörningar i många år som ung.
I eftermiddag skall jag ta med tjejerna och min mamma till Flunsåsparken för där är det medeltidsdag idag. Det skall bli roligt. Vildan skall spela trumpet.
Så här skulle Milla gå till dagis igår! Det skall böjas i tid!
Med förberedelser för medeltiden
Imorgon skall Vildan spela på en medeltidsdag i Flunsan. Flunsåsparken på Hisingen i Göteborg. Kulturskolan anordnar. Jag kommer åka dit med min mamma och de av barnen som vill.
Vildan kommer se ut som Robim Hood och jag kommer vara Broder Tuck. Inga kvinns den här gången.
Vildan har övat trumpet men även elgitarr när hon ändå var i farten.Musikalisk unge det där.
De är driftiga de där små liven, vill man något så kan man.
Med dag två som gräsänka
Maken är i Gent på tjänsteresa. Han kommer hem på lördag. Jag lämnade Milla på dagis i morse, åkte vidare till jobbet, gjorde i ordning mackor för en inbokad fika och startade upp cafét.
Hade styrgruppsmöte och pysslade med lite annan planering. Fick färdigt rutinpärmen i princip och har fått nytt roligt uppdrag som drar igång 1 juli. Det skall bli roligt.
Efter jobbet gick jag hem, mormor hämtade Vildan för genrep inför hennes konsert på fredag och de stora barnen var hemma. Milla hämtades av stor son vid tvåtiden. Han hämtar henne tre dagar i veckan vid 14-15 tiden för att hon skall slippa vara på dagis till 17 varje dag. Stor son hade även tagit emot leverans av Ekolådan.
Lagade middag. Det blev ekologisk pasta med ekobacon och annat grönt. Handlar ni ekologiskt? Jag känner lite som att eftersom jag har råd så har jag inte råd att INTE handla ekologiskt.
Det blev en hyfsat god middag faktiskt!
Med en förmodan att somliga är dumma i huvudet?
Har precis kommit hem efter en mycket givande föreläsning av Ingvar Nilsson. Ingvar Nilsson är nationalekonomen som sätter prislappar på utanförskap eftersom beslutsfattare bara förstår staplar och diagram. Vi som jobbar med människor och lever med de premisser som leder till utanförskap har ju vetat om att marginalisering kostar pengar länge.
Därav min rubrik, om man vet om att marginalisering beror på vissa faktorer, om man vet vad som måste göras för att förhindra att marginalisering sker. Är man inte lite dum i huvudet då om man låter det ske?
Nä, jag vet att det är att förenkla saker men någonstans verkar det som om att man börjat lyssna. Man satsar på social investering i vissa kommuner.
Säg att en elev som får ett tekniskt hjälpmedel för sin dyslexi tidigt i skolgången kanske kostar runt 23.000 kr med alla insatser runt om införandet av hjälpmedlet. Hjälpmedlet leder till att personen klarar skolan, slipper utanförskap och kanske sparar samhället flera miljoner kronor. Ändå säger man (med Borg i spetsen) att DET ÄR FÖR DYRT. Jag fattar inte. Jo vet ni vad det handlar om? När det kommer till att arbeta för människor så satsar man ett år i taget för den 31 december är budgetåret slut. Det är fan ta mig så långt i från medmänsklighet man kan komma.
Den här föreläsningen var en riktig tankeställare. Jag kände till Ingvars arbete lite sedan tidigare men efter ikväll är jag riktigt förbannad rent av.
Om ni googlar på Ingvar Nilsson så hittar ni mängder av underlag som bevisar att långsiktigt tänk är det man sparar pengar på.
Med mormors födelsedag
Idag skulle mormor fyllt 94 år. Vildan var söt och köpte ett hjärta som vi skall lägga på graven nästa gång vi åker dit.
Har jobbat, haft planeringsdag. Nya projekt på G. Efter jobbet var jag med stor dotter och hämtade hennes körkort på posten. Hämtade också ett eget paket med kläder från HM.
Väl hemma lagades middag. Efter det blev det storhandling och efter storhandlingen hem och göra steg två i maskrosvintillverkningen.
Dvs sila av blommor, röra ner socker och skivad citron.
Dvs sila av blommor, röra ner socker och skivad citron.
Jag hann in på Lindex en snabbis och köpte avslutningskläder till Lilla Vildan. En klänning och en fin jacktröja blev det. Hon blev nöjd. Börjar bli stor nu!
Imorgon åker maken till Gent igen. Gräsänka ännu en vecka. (Därav storhandlingen idag).
Det enda kvar att göra är att tömma återvinningen och sätta ett bröd. Efter det tar jag kväll! Hoppas ni andra haft en bra dag!
Med en Vilda i mål
Idag har Vildan sprungit Lilla Göteborgsvarvet. Flickor 10 år Blå var hennes grupp. Det var 324 startande och Vildan hamnade på plats 39! Riktigt duktigt jobbat. Hon har mycket energi. Undrar var hon hade slutat på om hon hade tränat innan :P
Hur som helst,oavsett plats så är man stolt förälder ännu en gång. Barnens prestationer är alltid bäst oavsett om det går bra eller dåligt.
Med maskrosvin på agendan
Det här är ett tållamodsprövande recept, tar låååååång tid att få klart. Sådant behöver jag öva på.
Ingredienser (4 portioner)
- 3 l avstjälkade maskrosblommor
- 3 ½ l vatten
- 1 ½ kg strösocker
- 3 citroner
Tillagning
- Plocka blommorna en solig och varm dag när de är som störst. Nyp av stjälken under blomman.
- Koka vattnet.
- Lägg maskrosorna i en hink och slå över det kokande vattnet. Låt stå övertäckt i ett dygn.
- Sila av blommorna och häll tillbaka vätskan i hinken.
- Tillsätt strösockret och rör om ordentligt.
- Tvätta och skiva citronerna, lägg dem i hinken.
- Täck över med en handduk och låt stå ungefär en månad.
- Citronskivorna flyter lätt upp till ytan, tryck ned dem då och då, annars kan de börja mögla och då måste allt slängas.
- När jäsningen har upphört silas citronskivorna av och vinet hälls i en damejeanne.
- Låt stå ett år, filtrera, häll på flaskor och korka igen.
- Lagra vinet minst ett år.
Med ätbart i fototriss 219
VECKANS TEMA...
... är ÄTBART. Kittla mina smaklökar och fresta mig med allsköns ätbara godsaker, allt som man kan äta ryms inom temat!!
REGLERNA
1.Visa 3 bilder på temat i din blogg
2.Länka till Fototriss, helst direkt till detta inlägg
3.Skriv direktlänken till dina trissbilder i MrLinky-formuläret nedan
Läs mer om Fototriss här.
... är ÄTBART. Kittla mina smaklökar och fresta mig med allsköns ätbara godsaker, allt som man kan äta ryms inom temat!!
REGLERNA
1.Visa 3 bilder på temat i din blogg
2.Länka till Fototriss, helst direkt till detta inlägg
3.Skriv direktlänken till dina trissbilder i MrLinky-formuläret nedan
Läs mer om Fototriss här.
Här kommer mitt bidrag
Med ett avklarat kalas och klippt gräsmatta!
Ja jösses, för en vecka sedan var inte gräset grönt ens känns det som och nu var det klippdags. Jag hann inte mer än stänga av gräsklipparen förrän det började hagla och hällregna. Har lite av slänten kvar att klippa. Det var runt 28 grader även idag innan åskan brakade loss.
Kalaset gick bra, lilleman blev jätteglad för alla presenter och gästerna gillade bakverken. Muffinsen smakade som donuts ungefär. Supersmarriga!
Födelsedagskortet är köpt på TGR, det ligger på Kungsgatan i Göteborg
Millas klänning är en födelsedagspresent från Farmor och den är köpt på Lanzarote
Med kalasbak
Och då menar jag inte en schysst rumpa utan att jag har bakat en kaka till åt Matheus på hans släktkalas som vi skall ha idag. Igår bläddrade han i en muffinsbok och valde munkmuffins med jordgubbssylt. De blev fula men goda. Man gör vanliga muffins med sylt i och när de gräddats doppar man dem i smält smör och sen strösocker.
Idag bakade jag en blåbärskaka med yougurt. Egentligen skulle det vara svarta vinbär i men jag hade inte det hemma. Istället för tårta har han önskat jordgubbsglass med färgglatt strössel. Ibland bakar jag allt till kalasen och ibland köper jag allt. Denna gången sa humöret baka.
Efter kalaset blir det troligtvis gräsklippning, ena dagen var det 10 grader och nästa får man klippa gräset. Det går fort nu!
Med en vår som blev sommar
Solhatt och solkräm var prio ett att ha med till dagis idag. Lilla pluttan. När jag hämtade henne idag var det 28 grader ute. Snacka om att man får för att man gnällt på kylan haha,
Magnoliaträdet passerar jag när jag hämtar på dagis, det är det vackraste träd jag vet :-)
Med en förnöjsam sjuåring!
Den lille citerade mannen blev superglad för presenterna! Det var roligt att fylla sju sa han!
Pokemon, Spindelmannen och angry birds hade han önskat sig och det blev det!
Med ambivalens, tvehågsamhet inför ideal.
Jag brottas med mig själv hela tiden. Jag är fåfäng på ett sätt och skiter fullkomligt i hur jag ser ut på ett annat. Jag vill vara smal och snygg och gärna vältränad men jag är inte beredd att släppa rödvinet och kakorna. Vem orkar raka benen liksom? Hör och häpna, ibland skiter jag i att raka mig under armarna med. Det är skitjobbigt. Jag skyller allt på idealen som finns ute i samhället (samhället är för övrigt en väldigt bra koloss man kan lägga mycket skuld på) *ironi*.
Ena dagen kan jag vakna och känna att nä nu djävlar skall jag sätta igång, jag skall bli av med de där tre-fyra kilona som häckar runt midjan. Jag skall bli perfekt! Efter första misslyckandet genom att stoppa en kaka i munnen så vänder tankegången till något som, äh vad fasen kvinnor skall ha lite hull, jag tar en kaka till. Precis så här är det hela tiden.
Jag inbillar mig att jag vill se ut på ett speciellt sätt för att tillfredställa mig själv men i själva verket borde jag vara nöjd precis som det är. Jag är 41 år, jag har fött sex barn och jag har ett fast arbete som jag trivs med och jag är ideellt aktiv och har i princip roligt nästan jämt. Vem fasen bryr sig om en extra volang på magen då liksom?
Sen kommer ambivalensen krypande åter igen, man peppras av ideal. Särskilt här i bloggvärlden men även på TV, i tidningar, vad tusan till och med barn så små som sex-sju år går omkring och säger att det är fint att vara smal. Det är nyttigt att inte vara för fet men det är inte nyttigt att hetsa sina tankar med att man väger tre-fyra kg för mycket.
Nä, jag skiter i det här och tar en glass eller två!
För det är väl lite det som är själva grejen med sommaren? Glass, bad en kall bärs och softig tid i hängmattan? Inte träningshets för att komma i bikinin?
