Buddhism

Det finns många gemensamma läror i alla buddhistiska traditioner. De mest centrala är de tre juvelerna, de etiska träningsreglerna, de fyra ädla sanningarna och den ädla åttafaldiga vägen.

De tre juvelerna
Buddha - den historiske Buddha och även möjligheten att själv bli en uppvaknad person.
Dharma (sanskrit), Dhamma (pali) - Buddhas lära eller väg.
Sangha - den buddhistiska gemenskapen, särskilt munkar, nunnor och de som nått insikt, men även den breda sanghan av alla som följer Buddhas väg.

De fem etiska träningsföreskrifterna
Man åtar sig att träna på
1. att avstå från att döda
2. att avstå från att stjäla
3. att avstå från att missbruka sin sexualitet på ett sätt som skadar en själv och andra
4. att avstå från att ljuga eller använda annat skadligt tal
5. att avstå från att missbruka alkohol och andra droger som fördunklar sinnet och gör att man tappar omdömet.

De fyra ädla sanningarna och den ädla åttafaldiga vägen
De fyra ädla sanningarna ska inte ses som trossatser utan som insikter om upplevd verklighet.
1. Sanningen om att det finns otillfredsställelse eller lidande i livet (dukkha).
2. Sanningen om att orsaken till dukkha är vårt fasthållande av känslor såsom begär, girighet, motvilja och hat, som ger upphov till alla slags negativa handlingar.
3. Sanningen om dukkhas upphörande - befrielse eller uppvaknande (nirvana).
4. Sanningen om vägen som leder dit - den ädla åttafaldiga vägen. De åtta stegen är: rätt förståelse, rätt tanke (intention), rätt tal, rätt handling, rätt försörjning, rätt ansträngning, rätt uppmärksamhet och rätt koncentration.

Den ädla åttafaldiga vägen täcker in hela det mänskliga livet. De s.k. rätta stegen ska ses som en strävan att bli äkta och sann mot sig själv och andra. Man tränar sig i att vara en god människa, som försöker leva ett gott liv tillsammans med sina medmänniskor. Att leva uppmärksam här och nu där vårt liv verkligen utspelar sig, inte i minnen från det förgångna eller i planer för framtiden. Den buddhistiska vägen är i allt väsentligt en träning för att nå insikt, visdom, medkänsla och kärleksfull vänlighet, samt befrielse från onödigt mentalt lidande.

 

 
 
2500 år gammalt tempel på södra Sri Lanka

    Kontakta mig

Barn med övervikt

 
Nu är sommarlovet över, rutiner skall på plats igen och de flesta föräldrar drar en lättnandes suck och tycker det är skönt att få komma in i rutiner igen. Även barnen tror jag mår bra av att det blir som vanligt. Det är skönt att vara ledig men det innebär också en del svårigheter om man har utmaningar att dras med som kanske de flesta andra inte har. För barn med ätstörningar av olika slag blir lov och ledighet en tuff period. Det finns barn som svälter sig, det finns barn med bulimi, det finns barn som helt enkelt gillar mat och inte kan sluta äta. Jag har en som älskar mat. Inga byxor med knapp passar längre, mjukisbyxor är det enda som funkar.
 
För vår del är det skönt att komma igång med rutiner igen, fasta måltider under kontrollerade former, läggdags i tid, ingen nattamat. Vi har gått hos dietist, vi har fått råd. Det finns inga Quick fix! Det som gäller är att vara konsekvent. Inte släppa efter när det kommer gråt om svält och hunger, inte tänka det är bara mat, inte köpa onödiga saker mitt i veckan, inte laga fet och gräddig mat. Det finns ingen universallösning, det är vår roll som ansvarig förälder att vara konsekvent och pedagogisk på samma gång. Att ha koll och få med ALLA på samma resa. Det går inte hjälpa någon som har problem genom att låta de utan problem stoppa i sig vad som helst framför ögonen på den samme. 
 
Ny termin, nya tag och denna terminen står idrott som fritidsaktivitet två gånger i veckan. Begränsningar i teknikanvändande är ett måste. Vi grejar det här, det är livsviktigt! Alla barn har rätt till en sund start oavsett förutsättningar.
 
 
 
 
 

    Kontakta mig

Hej vänner, hej världen!

Idag har jag börjat jobba igen! Det gick bra. Efter jobbet tog jag med småtjejerna till Cafékvällen. High life på dem! Har inte hunnit med bloggen alls idag och nu är jag trött så det blir TV resten av kvällen Har börjat planera för en ny termin med skola, aktiviteter och annat. Om två tre veckor är allt igång igen och med sju barn hemma blir det en del tider att ha koll på.
 
Återkommer med kommentarer imorgon, sov gott!
 
 
Mathildas fotboll är inte med ännu eftersom de inte fått alla träningstider ännu.

    Kontakta mig

Det kan hända att detta redan skrivets om till leda

Men jag kan inte låta bli att ge min syn på saken också. När man bloggar så vill man ofta att andra skall läsa det man skriver. Det finns de som säger att de skriver bara för sin egen skull och så må vara men jag tror de allra flesta siom INTE lösenordsskyddat sin blogg faktiskt skriver för den fina feedbacken man kan få också. Jag gör det i varje fall. Jag hade kanske fortsatt skriva även om jag inte haft några besökare eftersom jag har ett stort behov av att skriva men jag tror inte att jag hade tyckt att det var lika roligt.
 
Hur som helst, jag skall komma till saken. Ibland lägger jag länk till min blogg i lite olika grupper på facebook för att hitta nya läsare eller hitta nya bloggar att läsa. Jag gjorde så idag! Jag blev uppriktigt helt paff när jag kikade in i en grupp (som jag inte är medlem i men som är öppen och går att läsa). Ungefär varannat inlägg var en ung tjej som poserade halnaken och som hade någon vulgär rubrik för att locka läsare. Vad tusan, måste man sälja sig själv på det sättet för att få uppmärksamhet och i sin tur läsare? Vad får uppmärksamheten kosta? Hur kan man inte förstå vad man utsätter sig själv för? Jag kan aldrig tänka mig att dessa unga tjejer förstår att det kommer ligga kvar på internet i all evighet även om de plockar bort det. Att så många saknar konsekvenstänk skrämmer en del. Fint att visa sina barn och barnbarn i framtiden?
 
Jag tycker det är tragiskt och inte för att jag själv börjar komma till åren och inte har något att visa upp utan för att unga tjejer går så långt för att locka läsare till sin blogg. Hur viktigt är det med uppmärksamhet egentligen, vad har man för erfarenheter av livet när uppmärksamhet är SÅ viktigt? Det är en sjuk värld!
 
 
 
 

    Kontakta mig

Samtal kan vara en god investering i någon annans liv

Det här är ett reprisinlägg, ibland möter man barn som man inte vt hur man skall bemöta för att de har ett beteende som inte riktigt passar normen. Jag önskar att alla tog sig tid att se att det finns anledningar och orsaker inte alltid synliga för blotta ögat. En anledning kan till exempel vara mobbing!
 

Min dotter hade en tillfällig kompis i somras, en kille som hon spelade fotboll med. Jag förstod aldrig riktigt hur de blev kompisar och efter sommaren så försvann han.

Jag frågade varför de inte spelade fotboll längre och då svarade hon: ”Mamma, han skulle till en ny fosterfamilj. Du förstår, hans pappa dödade hans mamma”. Det finns alltid anledningar till att barn är som de är så var snälla mot alla!!

Som förälder har man häcken full hela tiden i princip. Man skall hålla koll på läxor, fritidsaktiviteter, barnens alla gympapåsar, utflykter och på det skall man jobba, hinna med sina egna fritidsintressen och ta hand om hemmet. Finns det plats för samtal i allt det här? Samtal kan vara en god investering i någon annans liv.

Jag kommer ofta på mig själv med att tycka att vi samtalar lite för lite i den här familjen. Ni vet om viktiga saker. Saker som kan påverka ens liv. Ett av de ämnena som jag skulle vilja samtala lite mer om är mobbing. Efter att ha varit på psykiatrikongressen och lyssnat på bland annat Susanne Bejerots föredrag om AST (autismspektrumtillstånd) så var det EN sak som fastnade mer än andra:

82% av alla med autismspektrumtillstånd blir/har blivit utsatta för långvarig mobbing. Inte någon gång då och då, inte enstaka tillfällen. Det har skett under LÅNG TID ofta under hela skolgången i de flesta fall. Att bli mobbad under hela skolgången påverkar hela ens liv (om man överlever vill säga men det är en annan historia). Att varje dag vakna med ångest, att inte vilja gå till skolan för att slippa bli utsatt, att vara tvungen för att det är skolplikt. Förstår ni varför en väldigt stor del av de barn som är hemmasittare har en autismspektrumdiagnos?

Jag är villig att säga att så länge skolan inte kan garantera alla barns säkerhet så borde skolplikten tas bort. En förälder kan hjälpa sitt barn så det förstår att det inte skall mobba. En förälder kan inte hjälpa sitt barn att INTE bli mobbat. En förälder kan trösta och hjälpa hemma om barnet delar med sig av sin situation, en förälder kan sällan följa med sitt barn och vara med i skolan varje dag för att skydda det.

Jag vädjar! Jag ber alla som har barn ta det där samtalet lite då och då. Tala med ditt barn, tala om att alla inte har det tillnärmelsevis lika lätt som de flesta andra. Alla barn fungerar inte på samma sätt! Förklara att är man olika betyder inte det att man inte är lika mycket värd. Förklara att det är bra att vara snäll mot alla och förklara att man skall vara extra snäll mot de som inte har det lika lätt och att det inte alltid är säkert att det syns på utsidan att man har det svårt.


    Kontakta mig

Cup-spel idag

 
Det gick bra! De kom tvåa i sin grupp. Oavgjort mot Frölunda (1-1), förlust mot Kinna (0-1) och vinst mot Bergum (2-0). Imorgon spelar de A-semifinal.
 
 
En rolig dag :-)
 
 
 

    Kontakta mig

Känsligt ämne!

Vi är många som mellan varven eller ofta bloggar om Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Jag själv läser sällan bloggar som handlar om det om jag skall vara ärlig. Jag föredrar att läsa bloggar som handlar om livet generellt. Missförstå mig rätt men när man lever med och i diagnosrelaterade familjer så tycker jag att vardagen räcker. Finns ingen anledning för mig att vältra mig i andras problematik också. Jag har inte det behovet.
 
Ibland skriver jag dock om neuropsykiatri och självklart uppskattar jag att andra läser och finner mina inlägg intressanta. Det är inte lätt att skriva om något så privat utan att bli för privat men jag gör mitt bästa. Jag har barn med diagnoser men det är deras liv, deras problematik och att skriva om deras eventuella tillkortakommanden skulle kännas som om jag kränkte dem. Jag skriver därför oftast om mig själv eller om diagnosrelaterat generellt. Att skriva privat utan att gå över gränsen tycker jag tyvärr att många gör och det är en av anledningarna till att jag inte är så förtjust i att läsa just de bloggarna.
 
Jag vill kunna stå rakryggad och försvara mina texter oavsett vem som konfronterar mig med dem om ni förstår vad jag menar. Jag har säkert vid något tillfälle utan att tänka mig för passerat någon gräns för någon jag skrivit om och då får jag ta det när det/om det kommer. ALLA mina barn kan min bloggadress och de flesta är någon gång inne och kikar och läser. Jag har barn som absolut inte vill vara med i bloggen och jag har barn som säger "mamma, det kan du blogga om". Oavsett så måste jag respektera önskemålen.
 
Att skriva gulliga saker om barnen när de är riktigt små och visa bilder (som är oskyldiga) tycker jag är OK. Man är stolt förälder och vill visa hela världen vilka fantastiska ungar man har. När barnen förstår och kan svara för sig så måste man ställa frågan om det är OK att ha dem med. Det tycker jag!
 
Vad tycker ni?
 
 
Millas fredagsmys, som blev pappas present, som hon provsmakade upp innan pappan kom hem :-)
 
 
 

    Kontakta mig

Barncancerfonden

Ni missar väl inte Loppisen på Halmstad arena den 31 augusti?

En stor loppis där ALLA intäkter går till barncancerfonden!

Förrutom loppis kommer där finnas uppträdanden, en massa roliga saker för barnen att prova som segway, sumodräkter, få en manikys, dekorera kakor m.m

Det finns även lotterier för vuxna och barn med jättefina priser,
tack vare alla sponsorer är vinstchansen ca tre gånger högre än vanligt!


Läs mer på bloggen: http://forbarnmotcancer.bloggplatsen.se/

eller på hemsidan: http://www.forbarnmotcancer.se


Kom dit och bidra du med !


    Kontakta mig

Glömde helt av att blogga igår

Det har nog aldrig hänt förut, att jag glömt alltså. Hoppat över det har jag gjort men inte glömt av. Jaja, det är säkert ett sundhetstecken .Jag blir så otroligt deprimerad av allt hemskt som händer i världen så jag funderar på att sluta läsa nyheter igen. Igår hittade jag lite gatukonst som gjorde mig glad i varje fall. Någon hade gjort pärlplattor och klistrat upp på ett elskåp.
 
 
Igår var mellansonens pappa på besök. Sonen var lycklig naturligtvis och så även jag. Skönt att de börjar bygga en relation igen, de flesta ungar behöver bägge sina föräldrar!
 
 
Maxi med pappa och storebror på pappans sida. Otroligt lika tycker jag!
 
Idag fyller min man 44 år! Grattis till honom. Jag och Lillan skall gå iväg och handla något gott sedan. Vi kommer fira med släkten nästa fredag när mellansonen fyller 14. Två flugor i en smäll. Det känns fruktansvärt vemodigt att detta är min sista lediga vardag på semestern. De här veckorna har gått alldeles för fort!
 
Idag får vi se vad som händer men imrgon och på söndag skall Vildan spela cup så då blir jag fotbollsmorsa igen. Min stora tös spelade ett tag när hon var liten men efter det har ingen varit intresserad av fotboll förrän nu. Det skall bli roligt!
 
 
 
 
 
 

    Kontakta mig

Göteborgs kulturkalas

Föreläsningen gick bra, fick sålt sex böcker med. Väl hemma klippte jag gräset och efter det var det dags för möte med Flunsangruppen. Snart är det dags för Hisingens funktionshinderdag.
 
Var hemma och vände för att sedan åka med maken och småtjjerna till Göteborgs kulturkalas en snabbis. Jag sov knappt tre timmar inatt så jag skall lägga mig nu. Kommer svara på alla trevliga kommentarer imorgon när jag sovit ut. Godnatt!
 
 
 
 

    Kontakta mig