Apropå hjärnan
Igår när jag skrev så var jag inne och nosade lite grand på begreppet self efficacy, ungefär; om du tror att du kommer lyckas är det stor sannolikhet att du gör det. Jag tänker att jag skall vidareutveckla det tänket lite grand. Både hur man kan använda tanken till att leda sig själv att lyckas med saker men också hur man kan försätta sig själv i onödiga inre konflikter genom att använda tanken. Jag har jobbat hårt med att försöka få mitt inrre att matcha mitt yttre. Vad jag menar är att jag oftast är väldigt glad och positiv utåt sett men inom mig så pågår en ständig kamp för att leda tankar åt rätt håll. Det vill säga bort från negativitet. Inte lika illa nu för tiden men tendenser finns där. Hur kommer det sig då? Det finns flera olika förklaringar såklart.
Första halvan av mitt liv gick åt till att prioritera fel saker. Jag gick omvägar som ledde till nya omvägar. Andra halvan har varit ett återtagande av de områden som tappades bort. En långsam men stabil progression som utvecklat mig som människa. Jag vågar dock påstå att det är först de sista få åren som jag hittat det lugn som jag eftersträvat hela livet. Det lugn som som hjälper mig strukturera upp mitt liv. Det lugn som samlar ihop alla tusen ideér som studsar inne i huvudet. Det lugn som låter mig tänka innan jag agerar. Det lugn som får mig att se att det alltid finns lösningar och att ingenting är omöjligt. Trots att jag kommit långt med mitt bearbetande så finns det självklart saker som jag jobbar med hela tiden. Efterdyningar av ett utsatt liv.
Trots att jag kommit till insikt med vad som egentligen är viktigt för mig, det vill säga mina barn, min hälsa, andra livsviktiga relationer så finns det fortfarande tillfällen som triggar en slags stress över att inte vara tillräcklig till exempel. Tidigare har jag skrivit om att julen är ett sådant tillfälle när det man tror är andra personers förväntningar kan sätta griller i huvudet på en. Rädslan att göra någon annan besviken för att man kanske inte kan ge allt man skulle vilja eller liknande. Eftersom jag studerar nu och har dålig ekonomi så kan det vara saker som "ältas". Jag håller fortfarande efter många år och olika anledningar på med efterdyningar av en skilsmässa vilket också tar mycket energi. Alla människor brottas med någon form av inre konflikt kring saker som är jobbiga att hantera.
En bra tanke för att hjälpa mig själv är att tänka att det faktiskt kunde ha varit ännu sämre. Att sätta mina problem i ett större perspektiv. Det finns många som har det mycket värre. Det finns också flera perioder i mitt egna liv som har varit mycket värre än den situation jag befinner mig i nu. Det är kanske inte alltid en tröst när det sker men att långsiktigt tänka på det sättet hjälper. Ett bra sätt att tänka är att oavsett vilken situation i livet man befinner sig är att inse att det finns alltid hundratusentals människor runt om i världen som hade gjort vad som helst för att få leva just mitt liv. Ganska ofta så tänker vi att om bara det här eller det här löser sig så kommer allt bli skitbra. Istället borde vi vara tacksamma för det vi har. Exempelvis, jag är så otroligt tacksam över att jag har tak över huvudet, jag har friska barn, jag har en sysselsättning jag trivs med och jag har minst en person som älskar mig djupt. Vad händer om vi tänker tanken att vi inte skulle ha det vi har idag? Om jag inte skulle haft en egen lägenhet, om mina barn inte hade velat vara med mig, om jag hade varit arbetslös? Jag tror att det är nyttigt att tänka så ibland för att vara tacksam för det man har och inte ta det för givet.
Vilket bra inlägg. Jag har insett hur mycket jag uppskattar vissa saker speciellt i dessa coronatider , när man helt plötsligt är så begränsad och går med en oro hela tiden över att man själv eller en närstående ska bli sjuk.
Kram