Fredag
Fredag är utan tvekan veckans bästa dag. Inte för att det är helg, när man pluggar på distans är nästan varenda dag som helg. Anledningen är mina tillkomna rutiner sedan en drygt år tillbaka. Varannan fredag är den veckans bästa dag för att barnen kommer och stannar en vecka. Den andra veckan är det bästa dagen för att jag åker till min kärlek och är där en vecka. Ett väldigt smidigt system som innebär att man bara får det bästa av allt.
Jag har i mitt tidigare förhållande (äktenskap då) varit med om att gemensamt fostra mina egna, den andres samt gemensamma barn under ett och samma tak. Det är oundvikligt att det leder till konflikter. Av den anledningen främst så fungerar det system jag och min kärlek har alldeles ypperligt. Den typ av konflikter som handlar om hur, var, när, varför eller om när det komer till barnuppfostran slipper vi. När vi ses har vi fokus på varandra, enbart.
Samtidigt när man inte träffar sina barn varje dag året om utan bara varannan vecka så innebär det att det inte finns tid eller utrymme för konflikter på samma sätt som om man skulle ses varje dag. Vi längtar efter varandra, ser fram emot att ses och det blir mer ros än ris bara av den anledningen. Helt konfliktfritt blir det såklart inte men fokuset blir på barnen den veckan och det genererar så mycket mer kvalitet. Tidigare så bråkade vi ofta, blev irriterade på varandra och orkade helt enkelt inte vara trevliga på samma sätt. Jag och barnen alltså.
Precis på samma sätt så längtar jag efter min kärlek. Tiden tillsammans blir väl utnyttjad och vi ser verkligen till att inte ta varandra för givet utan bjuder på oss själva, både ger och tar. Som det ser ut nu har vi inte haft en enda konflikt eller irritation över varandra sedan vi träffades. Varannan vecka är ett lyckat koncept. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt faktiskt. Det kanske krävs att man skall gå igenom några förhållanden, bli trygg i sig själv och hinna närma sig 50 för att komma till den insikten men det är värt mödan.
Igår skrev jag på min facebook:
Jag är så oerhört glad och tacksam för att jag faktiskt är där jag är och har det jag har. Man kan ibland tycka att andra har det bättre och kanske önska att att man levde deras liv. Då skall man istället påminna sig själv om att det finns oräkneligt antal människor som avundas dig och det liv du lever. Ett oräkneligt antal människor som inget hellre önskar än att få byta plats med dig.
Det finns ett uttryck "vad glad över det du har snarare än att sörja det du inte har".
Det ligger väldigt mycket i det
Härligt att vara nöjd och tacksam! :)