Hjärnan spelar spratt
Är det så att din hjärna styr dina handlingar utan din påverkan eller styr du din hjärna och i och med det så styr du indirekt dina handlingar. Om det ändå hade varit så enkelt som att kunna ge ett svar på den frågan. Vad jag menar är hade svaret varit att din hjärna styr dina handlingar utan påverkan från dig så hade det varit världens bästa ursäkt när allt går fel. Hade svaret istället varit att du indirekt styr din hjärna genom dina tankemönster och handlingar så hade det genast blivet lite mer besvärligt.
Vad då besvärligt tänker ni, vad menar du? Jo, ingen vill känna sig svag eller odiciplinerad. Om man hamnar i situationer eller tankemönster som inte är bra för en och att man förstår att man själv är orsaken till dem så blir det frustrerande när man tycker att man inte kan göra något åt det. Det är här problematiken ligger. Man tror att man inte kan göra något åt det och därför gör man ingenting åt det.
Samma sak när man tror att det finns en specifik orsak till ett problem så låser man sig gärna vid den orsaken och blir blind för andra öppningar eller lösningar. Jag kan ge ett exempel från min egen vardag. När jag tränar jiujitsu nu för tiden så märker jag att mitt flås är mycket sämre än vad det varit tidigare. Min första ursäkt som jag fastnade i var att det beror på att jag bulkat. Jag har gått upp fem kilo i vikt för att bygga muskler. Jag fick även detta bekräftat av någon jag tränar med. Då blev det en sanning istället för en spekulation. I och med att jag bestämt mig för att det var den anledningen så såg jag inte andra orsaker. Till exempel, jag har bara tränat ett pass i veckan sista månaden, jag har inte kört löpträning som uppvärmning på gymmet i kanske två månader. Förstår ni hur jag menar? Ofta när jag inser att jag fastnat så är det för att min närmsta person säger åt mig att jag fastnat och att jag behöver se andra samband. Ibland lyckas jag dock inse det på egen hand.
Man är sin egen bästa vän och värsta fiende. Jag är normalt sett troligen en av de gladaste människorna som finns. Jag skrattar åt allt och är nästan äckligt positiv till det mesta. Dock skall sägas, när jag fastnar i den här typenj av tankemönster så dalar humöret på en millisekund. Det kan sitta i en halv dag av funderande och ältande och sen kommer jag till sans med att, nämen skärp dig nu Madde. Vad är det värsta som kan hända om du rider ut det här? Vad är egentligen ett problem i situationen? Vad kan jag göra för att detta inte skall sluka min energi? Hur påverkar detta andra i min närhet? Vad vinner respektive förlorar jag på att ha det här mindsetet. Mer än ofta blir svaren, men va fan... ryck upp dig nu och ta dig ur det här, it´s all in your head.
Meditationen har hjälpt mig så sjukt mycket med att hitta tankestrategier. Att bli medveten, analysera och hitta lösningar. Det tog ett tag att förstå det men nu när jag mediterat regelbundet ett år kan jag lätt göra de kopplingarna.
