Tänkvärt!
Det här kallar jag konst!
Stor son har definitivt humor!
"Let´s solve this with violence gentlemen"
Soarén gick kanon, bägge pojkarna spelade jättebra och självklart en stolt mamma här :-)
Dåligt med ljus därinne så fotandet blev inget bra alls.
Basspelande son modell suddig
Roligast av allt som avslutning på kvällen var att lilleman tappade sin första tand :-)
Lillvildan lyckades skalla honom under studsmatteleken och då flög den all världens väg. Lyckligare kille får man leta efter :-)
Tjohoo vad det går ibland.
Nu blir det melodifestival, deltävling!
Alltså lediga dagar är ändå rätt OK när solen skiner
Nu har halva dagen gått, jag har varit och handlat. Bland annat två fläktar till stora tösernas rum och ett parasoll till trädgården då vårt gamla flög iväg med senaste stormen.
Milla har fått en minigräsklippare och Lillvildan fick en shortsdresss och en supersöt examensklänning från Lindex
Mellansonen är hemkommen från skolan och stora töserna också. De sitter vid datorerna nu för de har redan tröttnat på värmen haha. Lilleman också, han tittar på barnprogram nu, helt färdig efter en dag på dagis och all pollen. Tur jag kom ihåg att hämta hans medicin. (Aerus och Lomudal).
Lite trädgårdsmys
Visst har Maxi fått långt hår :-)
Snart skall vi på soaré, återkommer!
En relativt lugn vecka!
Som ni som läser vet så har jag haft en hektisk period senaaste månaden. Det har lugnat sig lite grand och kommer vara hyfstat lugnt de närmsta två veckorna i varje fall.
Denna veckan är det nästan bara familjegrejer på schemat med undantag för några tillfällen.
Idag är det Soaré på pojkarnas skola. Äldste sonen spelar bas och mellansonen trummor. Lilleman får chansen att utforska miljön lite eftersom han skall börja där i höst.
Lillvildan skall med mormor på trumpetträningen för på torsdag skall hon uppträda vid invigning av något klockspel tillsammans med orkestern och på söndag är det konsert på Liseberg för henne.
Imorgon onsdag är det en helt sysslofri dag. På torsdag är det konsert på dagen, på kvällen skall jag till bloggfamiljens bloggträff några timmar.
På torsdag är det Psykoterapimottagningen vid 11, Lillvildans tandläkare vid 13 och senare besök hos svärmor som fyller år (eller om det blir på lördagen).
På lördagen är det marschen för tillgänglighet!! Ni kommer väl?
Söndag är det mors dag, Lillvildan skall spela på Liseberg som jag tidigare nämnde och i övrigt alles lugnt. Veckan räknas som lugn eftersom det mesta är saker som jag gör tillsammans med familjen. Det är veckor med aktiviteter borta från familjen som känns mer hektiska. Det blir lite mer av det veckorna därpå.
Milla med bestämda steg!
Har jobbat och städat och haft tandvärk och lekt!
Mer har jag inte hunnit med idag. Satte mig på rumpan först nu :-)
Lilleman var nyklippt när jag kom hem
Strax där efter brakade åskan loss och regnet kom
Vad har ni hunnit med?
Grattis lilla mormor!
Mamma bakade hallontårta som vi hade med
Bustjejerna var med!
Hemma har det varit trädgårdsfix och städning bland annat. Har planterat ut gurkplantorna och en majsplanta. Det växer så det knakar överallt.
En glad skit mellan blommorna
Det har varit underbart väder idag så datorn har fått stå åt sidan. Hoppas ni haft en bra dag idag!
Utmaningen! BLOGGKÄRLEK Vecka tolv!
Jag är så glad att flera av er hänger på vecka efter vecka och delar kärlek! Jag själv skulle vilja ge lite kärlek till Lina den här veckan! En tjej vars blogg jag läst ett tag och totalt fastnat för. En lovely bordelines bekännelser. Lina lever i ett helvete och är extremt ärlig och beskrivande. Hon är en mästerlig ambassadör för sitt eget liv och jag hoppas med hela mitt hjärta att hon får må bra snart!
Ni som delade veckan som var är;
Jessica som delar med sig till mamman som kämpar för livet!
Fina Katharina gav kärlek till självaste mig :-)
Sötaste Vivi delade ut kärlek till Fina frun
Anne med Tassar tyst delade ut till sputnik
Fina Yohanna skickade kärlek till en annan Spanienfru
Vill ni vara med kommande vecka är ni så välkomna så! Skriv ett peppande inlägg om en bloggare du gillar, länka till bloggen och skriv en kommentar här att du är med i utmaningen. Jag hittar tyvärr inte inläggen så jag kan länka om ni inte skriver här.
Ni kan göra inläggen när som helst under veckan så länkar jag er allihop nästa lördag eller söndag beroende på vad jag hinner med.
Ni får en bildkavalkad av våren som jag tog när jag och Milla promenerade förut!
Ut och njut eller vad säger vi? :-)
Beautybox!
Tygblöjorna kommer från Alvehamn
Här betar vi av ledighetslistan, listan som man utgår från när man är ledig alltså
Vad gör ni?
Lugna gatan i kalabalikhuset!
Låter lite udda kanske men just nu är det förvånansvärt lugnt här hemma. Maken är och handlar (lustigt att jag nämnde honom först, haha). Stor tös är på bio, makens tös med kompisar. Lillvildan är hos grannen och storsonen på läger. Här hemma sitter jag (slöfocken) med mellansonen och tittar på Eragon. Miniplutten och lilleman busar lite men att höra två barn busa jämfört med sju är rena semestern.
Igår var jag med i debatt, fick inte en syl i vädret då debatten innan drog över tiden. Ni kan se mig på eftersnacket dock. Runt tio minuter in i klippet så pratar jag och några andra till och från de kommande sex minutrarna. Jag har långt hår och röd tröja på mig.
Jag gillar att diskutera och tycker det är viktigt att dela med sig av sina åsikter. Man träffar mycket fantastiska människor i den världen jag rör mig i. Att diskutera med andra som inte delar samma åsikt tycker jag är stimulerande och utvecklande!
Hoppas ni har en bra kväll!!
På jobbet
Jag skulle vilja påminna er om att vara med i bloggkärleksutmaningen, vore himla kul om ni hängde på. Tack ni som är med och kämpar på, vet själv hur svårt det är att få till tid och sätta sig ner och skriva ihop något.
Om fler vill vara med kan ni göra på följande sätt. Skriv ett varmt och vänligt inlägg om en blogg ni gillar, länka till den och skriv i mitt kommentarsfält att ni är med i utmaningen! Ni kan posta inlägg hela veckan fram till lördag och nästa lördag eller söndag (beroende på tid) så länkar jag all spridd kärlek i min blogg! Tyvärr hittar jag inte era inläggen om ni inte kommenterar någonstans att ni är med.
Ha en fin dag allihopa!!
Puss från Milla
Hemma efter en trevlig stund i TV-huset med flera kända ansikten
Dagen hade två ämnen på agendan, först ut var debatt angående gårdagens uppdrag granskning kring smygfilmande i moskér och kvinnoförtryck. Det blev en ganska livad debatt tycker jag. Titta gärna på den. Tjugo minuter senare blev det dags för ADHD och diagnostiserande av barn födda sent på året. Jag tyckte inte direkt man höll sig till ämnet utan gled in på sidospår istället. Positivt var att Frank Andersson överraskade och klok som en bok var Bo Heljskov. Victoria sa en massa klokheter och en annan fick inte en syl i vädret. David Eberhard var med också och egentligen upplever jag att vi pratar om samma sak bara sett från olika perspektiv. Eftersnacket hade jag lite mer luft i lungorna och det kan man gå in och kika på efter programmet. Kändes snopet att det tog slut så snabbt!
Hur som helst, trevligt var det..
Skriver mer senare, nu skall jag ut och leta barn. Ett nej betyder inte nej tydligen. Det betyder; Jag gör som jag vill så ser vi vad som händer.
Godnatt!
Dagens viktigaste händelse! Den lille knallhatten fyllde sex år och därav inte så mycket tid på bloggen. Nu sover han (nästan) och jag med mer eller mindre.
HURRA HURRA HURRA FÖR LILLE KNALLHATTEN IDAG!!
Presentöppning i morgonfrillan!
Massor av fina presenter blev det. Metalldetektor, forskningsset, studsochhoppare, skateboard, bok om brandbilar, kläder, transformers med mera med mera.
"Det här var den bästa födelsedagen någonsin" (det säger han varje år) och jag var den bästa mamman någonsin (tills det var dags att gå och lägga sig).
Natti natti!!
Ang morgondagens DEBATT om ADHD och diagnostisering
Jag har fått frågan om jag vill medverka i publiken så det tänkte jag nappa på. Jag är inte en av huvuddebattörerna utan publikmedverkande bara. Jag har ju lite åsikter i frågan och här återspeglar jag dem lite grand.
För mig känns det logiskt att det är vanligare bland de barn som får en ADHD-diagnos att de är födda sent på året. Så här tänker jag;
Som de flesta vet är en ADHD-diagnos förknippat med bland annat en lägre mognadsgrad. Jag har hört siffror upp till 30% lägre mognad bland personer som har ADHD jämfört med personer som inte har det. Är du således sju år kan du dra av 2.1 år rent mognadsmässigt. Fyller du sent på året så förstår ju vem som helst att mognaden är ännu mer uttalat försenad.
Barn som är födda i januari har då exempelvis upp till ett år extra på sig att mogna inför skolstart. Du går således från förskola med relativt små grupper, jämfört med en skolklass av normala mått idag, till ett klassrum med kanske 30 elever och minst två barn som har samma problematik. Du har en till två pedagoger som ansvarar för att alla barn skall kunna tillgodogöra sig skolarbetet efter sina egna förutsättningar. Vem som helst kan förstå att det ställer till problem redan där.
När du har svårigheter i uppmärksamhet och koncentration och inte får tillgång till en miljö som hjälper dig hantera de svårigheterna utan snarare en miljö som ökar svårigheterna så kraschar du! Är du då kanske upp till ett år äldre än din kamrat med samma problematik som är född i slutet på året så kanske den skillnaden i mognad räcker för att du skall kunna kompensera för dina svårigheter just då. Det betyder inte att barnet född i januari inte har ADHD, det betyder bara att det har en högre mognad och förmodligen kommer krascha senare och då desto hårdare eftersom de tvingats kompensera varenda dag under en lång tid. Att kompensera är vansinnigt tröttande.
Jag vill jämföra lite grand med att flickor med diagnos upptäcks senare, en av anledningarna till att de upptäcks senare är just att de har en högre mognadsgrad och kompenserar in i det sista tills de slutligen kraschar för att de inte orkar längre.
Jag tycker fenomenet ”mediavinkling” är ganska upprörande egentligen. Den här typen av nyheter vinklas alltid så att alla ”foliehattar” får vatten på sin kvarn.
När är förresten statistik signifikant? De barn som man beräknar statistiken på, hur har omständigheterna varit just de åren för dem i deras miljö? Hur ser ärftligheten ut bland de som är med i statistiken. Vilka skolor är representerade, vad är det för människor som arbetar där? Vad är det för utredande läkare etc. Man behöver mycket information för att resultatet skall få en mening som är förståelig. Hur många barn generellt sett är födda i december jämfört med januari. Är de som är födda sent överrepresenterade? Hur många av decemberbarnen är för tidigt födda etc. Det teoretiska resultatet är sällan annat är komplext.
ADHD-diagnosen i sig är inte stigmatiserande, det är alla fördomar från folk som inte vet vad de pratar om som är stigmatiserande! Kanske inte jag heller vet vad jag pratar om men jag vet vad jag brinner för!
Kärlek på hög nivå!
Det är ett tufft jobb att vara förälder!
Men det är nog aningens tuffare att vara barn idag!
Som många av er kanske vet så har jag flertalet barn som är BERIKADE med neuropsykiatriska tillgångar. (Jag föredrar att uttrycka mig med positiva ord kring diagnoserna eftersom det fortfarande finns så mycket fördomar kring dem).
Man har det lite extra tufft som förälder när man försöker uppfostra/guida sina barn som som har den här typen av "svårigheter". För att den oinsatte skall förstå, att även om jag vill uttrycka mig med ordet tillgångar, så finns en hel del saker som är svårt. Jag är inte ute efter att förringa svårigheter i mina ordval, jag vill motverka stigma.
En av de saker som är svårast är när ens barn mår dåligt. Det blir ogreppbart på något sätt när man bara vill att det som gör ont i själen skall försvinna men inte kan påverka det. Flera av oss som har barn med NPF har även barn som mår väldigt dåligt psykiskt. Kombinationen är inte ovanlig.
Vi kämpar varje dag med barnens känsla av utanförskap, känslor av att de blir kränkta i skolan (som de för övrigt måste gå till), deras ledsamhet över att vara ensamma. Vi kämpar ofta med deras tankar om att livet är meningslöst, att de känner att de lika gärna kan dö och deras frustration över att må dåligt. Vi kämpar dagligen med att hantera deras ångest, deras självskadebeteende.
Det här i sig tycker jag skulle kunna få vem som helst att bryta ihop egentligen så det faktum att vi får kämpa gentemot andras fördomar också kanske kan ge lite perspektiv på vår tillvaro?
Vi får höra att våra barn är ouppfostrade, att vi är lata som föräldrar och inte orkar vara konsekventa. Vi får höra att våra barn har "hittepådiagnoser" för att underlätta för oss själva och vi får höra att våra barn är jobbiga djävla ungar. Vi berättar ofta precis vad våra barn har svårt med till pedagoger, vi ger färdiga lösningar för att underlätta deras tillvaro i skolan. Vi möts med att det inte finns resurser att ta hand om dem på bästa sätt.
Vi får förklara om och om igen för våra barn varför de måste gå till skolan, vi får höra om och om igen hur dåligt våra barn fungerar i skolan. Vi får om och om igen berätta vad det är som måste göras. Moment 22?
Jag säger inte att det fungerar så här för alla, hela tiden men jag menar att det fungerar så här för många, hela tiden.
När jag försöker påverka andra till att prata med sina barn så är det ofta försvarsmekanismer som sätter igång hos den som blir tilltalad. Det är sällan någon tar emot information utan att gå i försvar och tycka något. Ingen vill se att den gör fel och ingen vill se att kanske dess egna barn är ett av de som mobbar.
Som förälder kan man inte se allt som händer men man kan prata med sina barn om medmänsklighet, empati och ödmjukhet. Har barnen koll på vad de tre begreppen innebär så har man vunnit mycket!
