Har du en Da Vinci personlighet?
Mljonärer, uppfinnare, artister, företagsledare och världsledare! De är kreativa, innovativa, impulsiva, brinnande, ambitiösa, risktagande, hängivna, har massor av energi för de de brinner för, egensinniga och är smått galna… ”utanförlådantänkande” människor."
Har du dessa personlighetsdrag? I så fall så delar du det med bland annat:
Richard Branson – Virgin empire
Madonna – Sångerska och världsartist
Albert Einstein – Nobelpristagare
Thomas Edison – Uppfinnare
Marie Curie – Kemist, Fysiker och Nobelpristagare
George Lucas – Skapare av Star Wars
Bono – U2′s Sångare och Nobelprisnominerad
Lady Gaga – Sångerska och världsartist
Walt Disney – Walt Disney empire
Robyn – Sångerska
Leonardo DaVinci … och många, många fler…
Madonna – Sångerska och världsartist
Albert Einstein – Nobelpristagare
Thomas Edison – Uppfinnare
Marie Curie – Kemist, Fysiker och Nobelpristagare
George Lucas – Skapare av Star Wars
Bono – U2′s Sångare och Nobelprisnominerad
Lady Gaga – Sångerska och världsartist
Walt Disney – Walt Disney empire
Robyn – Sångerska
Leonardo DaVinci … och många, många fler…
Då är du troligtvis en DaVinci personlighet.
Läs mer om detta i boken The DaVinci Method av Garret Loporto.
Jag hävdar att många med ADHD är Da Vinci-personligheter!!
Frustrationsinlägg
Det här med att tycka det blir lite jobbigt ibland, hur ställer ni er till det? Hör ni till skalan skyll er själva som skaffar en massa ungar eller till den mer förstående skalan?
Jag tycker vårt liv flyter på ganska bra trots en massa diagnoser (ADHD, Asperger syndrom, autismliknande tillstånd, trotssyndrom, tics, tvång och ocd) och konsekvenserna av det. Det finns dock vissa stunder som jag tycker är lite mer besvärliga än andra. Jag nämner det dock nästan aldrig för någon annan för jag vill inte ge andra chansen att ens tänka det skulle du tänkt på innan typ. Så fjantig är jag. Lite åt hållet, akta dig för att visa dig svag, men så har jag levt ett liv som kräver en del överlevnadskunskaper.
Egentligen bryr jag mig inte så mycket om vad andra tycker och tänker men i mina "svaga" stunder kan det komma över mig. Känslan av att varför måste det bli så här, varför kan han/hon inte bara vara som alla andra. Det händer inte ofta men frustrationen fnns där ibland. Det betyder inte att jag älskar någon mindre, det betyder att jag är utmattad själv och inte orkar värja mig mot andras fördomar.
Det måste väl ändå vara OK? Man är inte mer än människa liksom?
Ansiktsblindhet
"Prosopagnosi (av grek. prosopon ’ansikte’ och agnosia ’okunnighet’), även kallat ansiktsblindhet, är en diagnos på en ovanligt svag förmåga att känna igen mänskliga ansikten.
Personer som lider av olika grad av prosopagnosi har ofta svårt att känna igen människor de borde känna igen och har även lätt att ta miste på person. Detta beror på ett fel i det fusiforma ansiktsområdet (FFA) i området gyrus fusiformis i hjärnan. FFA är en "specialkonstruerad modul" människan har för att kunna hantera ansiktsdata. Felet tros uppkomma på grund av en genmutation. Felet kan uppstå till följd av en fysisk skada i hjärnan men kan också vara medfött. Man brukar tala om tre olika graders ansiktsblindhet. Den stora massan har lätt ansiktsblindhet, d.v.s. de har svårt att lära sig nya ansikten, känner kanske inte igen folk som de bara träffat någon eller några gånger och kan även ha svårt att följa med i filmer och tv-serier med många skådespelare, eftersom de blandar ihop personerna. Det finns också mellansvår ansiktsblindhet, d.v.s. de känner igen familjen, nära vänner, grannar och andra personer de träffar varje dag, men har svårare för t ex nya kollegor, släktingar de inte träffar så ofta eller nya kontakter. Den ovanligaste formen av ansiktsblindhet är svår ansiktsblindhet. De känner inte igen sin familj, sina vänner eller andra personer omkring dem. I väldigt svåra fall känner personen inte igen sitt eget ansikte i spegeln eller på ett fotografi."
I den här familjen finns ansiktsblindhet av den mellansvåra varianten. Det är ett ganska fascnerande tillstånd. Mest fascnerande är hur männskr reagerar som inte blir igenkända när de förväntar sig att bli det. De flesta tar det med ro men jag har även upplevt att någon/några blivt förnärmade. Vet inte hur jag själv skulle reagera faktiskt men det är kul att fundera på sådant.
Har jobbat hela dagen och efter det Liseberg!
Poseidon firade 25 år och bjöd alla sina hyresgäster på chansen att få en heldag på Liseberg för enbart 25 kr. Mamma bor hos Poseidon så hon köpte bljetter och bjöd oss.
Trötta ungar efter det!
VÄRLDENS BÄSTA!!
Har löst mina bloggproblem!!
Behöver hjälp!
Jag skulle behöva hjälp att exportera min blogg.
Om någon kan hjälpa mig vänligen mejla på madelein[a]vgl.se
Tack!
Lite mer bilder och gäster på kryssningen!
Surfade runt och hittade lite bilder på mig själv med :P Jag dricker en drink på nedersta bilden, ser riktigt solbränd ut ju. Med är Mia och Jaana! Mittenbilden är Jag, Eva Jaana, Annica och Mia
Längst upp är jag och Eva
Här är länkar till de som var med
 Familjen Korb  Otjejen  Ytterligare  Emlisch  Stephany |
 Muppsan  Sojkas framtid  Sarianne  LindaW |
Listan hittade jag på kryssningens hemsida
Uppdatering!
Hej på er!
Min blogg har småkraschat och den kommer med det se lite konstig ut ett tag när jag skall försöka återställa alla kodmallar och få in min egen kodnng igen. SUCK!
Inläggen kommer fungera men i övrigt så får det ta den tid det tar. Har inte så mycket tid nu när jag börjat jobba igen. Bjuder på lite kryssnngsbilder och det kommer ett vidare inlägg om det när jag fått lite mer ordning härinne.
Tack alla sponsorer för fina priser och gooodiebaginnehåll!!
Lite mer packning med hem
Nu väntar vi på lunch
Snart bär det av!
Kryssning på schemat!
Man behöver semester efter semestern!
När någon mår dåligt!
Jag läser en blogg, en ganska så stor sådan om en tjej med bland annat bordeline som hoppade från femte våningen och överlevde. Jag läser nte varje dag, det orkar man inte. Det är för mycket depp! Har man som jag varit där nere i avgrunden så är det med blandade känslor man kikar in. Jag känner stor sympati för henne samtidigt som jag bara vill spy över all ångest hon förmedlar.
Min undran är hur mycket måste man orka när någon nära mår dåligt? Är det OK att ge upp? När jag mådde dåligt och betedde mig själviskt och manipulativt. När jag försökte avsluta mtt liv gång efter gång, direkt eller indirekt med droger. Hur orkade mina nära tro. Många av gångerna visste de inte ens om vad som hände eftersom jag bodde femtio mil hemifrån.
Idag skulle jag ha full förståelse för om de gav upp! Man orkar inte bära den smärtan det innebär när någon mår så dåligt. Vad är det som gör att så många aldrig ger upp? Jag ger all min respekt och beundran till alla dessa människor som orkar år efter år trots motgång efter motgång.
Det är inte lätt att vara psykiskt sjuk men det är inte heller lätt att vara anhörig!
25% av Sveriges befolkning har någon form av erfarenhet av psykisk ohälsa, ändå är det fortfarande så jäkla tabu att prata om.
Millas dagis!
Idag har vi varit på dagis mellan 9-14
Dagiset är helt nyrenoverat och allt är nytt, inklusive personal!
Till en dagistjej!
Insåg när extrakläder och annat skulle packas till dagis att Milla inte har så mycket långbyxor. Inte så mycket av något egentligen men byxor var mest akut. På Lindex hade de 20% rabatt på alla barnkläder om man handlade minst tre plagg. Det gällde även de plagg ta tre betala för två. Milla fick därmed tre par byxor och ett par inneskor för 222 kr.
Hurra hurra för tolvåringen idag!!
Maximillian har sin födelsedag idag! Han nästan dog när han fick sin present! XBOX 360
En skoltjejs krav!
Nu när de har ny fröken som är lite mer fokuserad och disciplinerad så ställs det lite krav på föräldrarna. Dotter skulle ha armbandsklocka med sig idag och det hade hon ingen så hon fick låna min alldeles för stora. Jag åkte och köpte en till henne på Guldfynd sen. De hade halva priset på klockor. Uppdatering: De var inte tvungna att ha klocka, det var min vilda som hade använt sin list för att få något hon verkligen ville ha genom att säga att de måste. När jag ändå var iväg blev det innetofflor och ett par nya skor från Johanssons. Esprit för halva priset och ett par ordentliga inneskor.
Jag har övervunnit min tandvårdsrädsla!
Nej kanske inte helt och hållet men jag har tagt steget att göra i ordning mina tänder. Kombinationen missbruk, ätstörningar och tandvårdsrädsla har inte varit en helt lyckad kombination!
Läs mer om mtt liv här
Hur som helst, jag har hittat världens bästa tandläkare!! Jag kommer få bevljat 20.000 kr av Försäkringskassan. Deras val av behandlng var dock den billgaste minst estetiska så jag har valt att gå på tandläkarens rekommendation vad gäller behandling. Den behandlingen kostar 55.000 kr men jag får betala mellanskillnaden själv det vill säga 35.000 kr.
Jag har mått fruktansvärt dåligt av att ha kassa tänder så det är en kostnad jag tar utan att tveka. Jag får vänta med körkortet istället. Att inte ha tänder som är OK är fruktansvärt för självkänslan.
Hela proceduren kommer ta runt 6 månader varav tre månader är läketid för implantat!
Om jag vågar kanske jag visar före/efter bilder när det är klart. Självkänslan kommer öka och jag kan redan se mig själv stortjuta av lycka över resultatet. Ja man är ta mig tusan inte riktigt klok :P
Vardagen åter!
Jag har varit på upprop med Vildan som börjat trean! Ringt runt lite samtal till skoltaxi och fritids med mera. Skall ringa dagis och gymnasiet för att klargöra lite också och sen ge mig iväg och handla lite skolsaker som inte hunnits med.
Jag skall dessutom handla presenter till son mittimellan som fyller tolv på onsdag, beställa tårta och lite sådär.
Maken har köpt en bakmaskin så nu vaknar vi till nybakt bröd på mornarna!!
Snart börjar alla mina egangemang och jobb igen men först skall Milla inskolas och den startar på onsdag.
Man får inte roligare än vad man gör sig!!
Barnen har stenkoll på app store och vilka appar som är livsnödvändiga. Här är resultat av en av dem.
Vi har det roligt i bilen!!
Sjöslag vid Operan!
Det var ingen av barnen som ville följa med till Sjöslaget. De hade väl fått nog av danskar kan jag tro ;-)
Jag åkte in själv istället och möttes av värsta röjet i form av Stefan Anderssn på scen. Det var trevligt att lyssna på medan man väntade. Väntade på sjöslaget då alltså!
De röda är danskarna då förstås :-)
Det var lika häftgt och örnbedövande som förra året!
Att utsätta sig för dilemman!
OK, följande textrader kanske är aningen kontroversiella. Som ni vet har vi många barn och flertalet är begåvade med neuropsykiatriska diagnoser.
Jag kör inte med millimeterrättvisa, alla barn får inte alltid följa med på allt vi gör. Då och då köper jag något till bara ett av barnen för att jag springer på något jag tycker hör hemma hos just det barnet.
Jag tycker att det är ett bra system framförallt för att barnen lär sig att världen är orättvs men också för att jag som förälder behöver vila från allt jobbgt ibland för att orka vara mamma med ett trevligt humör.
När barnen har ADHD så ÄR det jobbigt mellan varven, man måste få känna "jäkla skitungar" ibland och spy lite galla. Så länge man försöker att inte låta det gå ut över dem så tycker jag man gör ett gott jobb. Sitt bästa liksom! Observera att det är MINA skitungar, ingen annans!
Ibland får en och annan skitunge stanna hemma med en förälder för att de andra barnen skall få ha trevligt och slippa hjälpa till att passa en rymling osv. Så gör vi och det skäms jag inte för men det händer att den som stannar hemma får en muta.
Skitungen på bilden har inte nödvändigtsvis med texten att göra ;-)
PS! Äkta makar får känna samma sak över fruar med ADHD (mig) och tvärtom. Jag tror det kallas överlevnadsinstinkt!
Somliga har turen att få pussar
Kvällen skall vi nog använda att titta på sjöslag mellan svensken och dansken tror jag!
Mennesket ved havet
Japp, här övas friskt på danska med hjälp av wiki :-)
Nu är vi hemma för övrigt!
På väg hem!!!
Vi är på väg hem en dag tidigare för att slippa gå upp i ottan. En nerkräkad bebis, utskälld sexåring (på danska) senare har vi hunnit en bit in i Skåneland!
Bordershopping!
Idag åkte vi till Tyskland och Flensburg för att handla billig sprit, läsk, parfym och godis. Ungarna tyckte det var skitroligt när vi väl kom fram :-)
Sju ungar i åldrarna 1-16 år i bil ett par timmar är ju som bäddat för lite tjafs menar jag. Hur som helst, ett par timmar senare och tusenlappar fattigare är vi tillbaka i huset igen. Vi kommer åka hem redan imorgon kväll för att slippa gå upp så tidigt på lördagen.
Här är bilder från stranden igår.
Bilderna är tagna och redigerade av min dotter Moa!
Kameran jag använder heter olympus EPM1 (bra kamera som är nedsatt närmare 1500 kr sen jag köpte den, passa på!).
Ja må han leva!
Jag, maken och de tre yngsta åkte på lite turer idag medan de fyra äldsta stannade kvar i huset. De ville hellre sova ut. Här finns fler bilder
Stopp nummer ett blev en gammal befästning i Tirpitz
Efter det åkte vi vidare till ett bärnstensmuseum men Milla somnade och lilleman var helgalen så vi tre stannade i bilen. Hade ingen lust att betala för nedrasade bärnstenskonstverk.
Tredje och sista stoppet blev sandskulptursutställning! Vilka grejer!
Hur coolt som helst!
På kvällen blev det stranden med alla ungarna utom storebror. Han ville stanna i huset!
Imorgon drar vi till Tyskland!
Legoland
Det har varit en lååång dag på Legoland!
Vi var där i sju timmar ungefär.
Runt trehundra bilder blev det så det lär bli fler inlägg
Semester dag tre!
Idag tog vi det lugnt och åkte tll Esbjerg. Vi har haft lte otur med val av semesterhus så vi åkte via centret för att klaga och det slutade med att vi fick ett nytt hus i lyxmodell vid havet!
Nu skall jag snart gå tll sängs. Vi tillbringade dagen i Esbjerg och efter det gick ungarna vilse i ungefär tre timmar för det råkade bli mörkt! Med hjälp av telefonguidning och ett tyskt par kom de hem välbehållna till slut.
Här bor vi nu!
Dagen började lugnt men slutade med ett nervpirrande äventyr
Jag svarar på kommentarer när jag kommer hem igen!!
Glasspaus, kamelmatning och elefanter
Har minskat storleken en hel del för att få laddat upp dem
Jag rekommenderar VERKLIGEN!! ett besök på Löveparken
Här är fler bilder!
Alla sju på samma bild vid glasspausen även om inte Milla syns så bra i kärran.
Löveparken med Lejonsafari
Bloggar om det när jag kommer hem! internet suger!
Instagram!
Jag finns på instagram för er som har det och vll följa, barnenshjaltar heter jag där
Kommer uppdatera där under dagen! Dottern har också instagram och dessutom gratis mobilt nätverk i Danmark (3). Bobinatorn heter hon där.
Ha en fin dag!!
Bilen packad och redo för avfärd
Det känns kul att vi skall komma iväg morgon och eftersom vi vill komma iväg så tidgt som möjligt och samtidigt sova så länge som möjligt så packade jag in det mesta i bilen redan ikväll. Ja förutom värdesakerna då förstås.
Jag tycker det är rätt så ok packning för att vara nio personer ändå.
Ja det kommer komma till två ryggsäckar och en kylväska med matsäck men annars är det klart.
Sov gott så hörs vi längs vägen :-)
Planerar för semestertur
På lördag eller i månmån som ungarna skulle sagt, drar vi på en veckas semester. Huset är utlånat och vi skall ha med oss alla sju barnen. Jag ser verkligen fram emot detta även om jag vet att det kommer bli en massa tjafs i bilen :P
Vi drar söderut tll Danmark och Tyskland. Vi skall bo i ett hus vi hyrt i Danmark.
Småttingarna ser främst fram emot Legoland men de stora hoppas på andra äventyr. V får se vad det blir. Vet inte hur mycket jag kommer blogga, det är ju semester.
Har ni varit iväg?
Vi har en rymmare!
Lilleman, han är en riktig rymmare. Det är nummer fyra i ordningen och det mesta tyder på att han kommer bli i klass med största brodern som jag fick ringa polisen flera gånger för att jag inte hittade honom. Tack och lov växte han från det. Efter det följde mellanson och därefter lillvilda.
Det finns likheter rent diagnosmässigt och det är en av anledningarna till rymningarna. Impulsstyrdhet och brist på konsekvenstänk kallas det.
Vi kom precis in efter att ha vart ute och letat. Han står bredvid oss och sekunder senare är han borta och det finns åtta riktningar att välja på att gå och leta på.
De vanliga ställena gav inget resultat. Det visade sig att han följt efter sin storebror som helt hutlöst glömt att tala om var han lagt Kalle Anka tidningen.
Ja han räcker fingret skitungen (har många syskon att lära av)
Hej då, nu drar jag!
Ett litet upprop?
Jösses vad jag anstränger mg ;-)
Mtt tangentbrd är nte av denna dagen, det verkar sm det blvt krtslutnng på sna ställen. Ja n ser ju vlka tangenter jag saknar när jag nte bryr mg m att krrgera med skärmtangentbrdet.
Hur som helst! Jag skulle bli fantastiskt glad om ni kunde hjälpa till med en liten röst på Milla i Vi Föräldrars omslagstävling. Man måste ha ett FB-konto för att kunna rösta och man kan bara rösta en gång. Jag vet att många av er redan vart snälla och röstat och det tackar jag allra ödmjukast för.
Om Milla kommer till final så blir det en tur med pappan i huset till stora staden eftersom mamman här är på Sri Lanka just då och jobbar med ett projekt. I skrivande stund hade Milla 99 gillningar! Gillningar är inte detsamma som att rösta dock :-)
Nu skall huvudpersonen sova middag!
Det är tisdag!
Ifall någon missat det av någon anledning ;-)
Jag skulle egentligen åkt till Båstad dag men vaknade med halsont så jag stannar hemma.
Här är inte mycket på gång. Får vila och pula lite. Vad skall ni göra? Jag skall börja med att ta in tvätt innan den flyger iväg.
Skall städa lte smått och sätta upp bilder mm
Måndag
Igår började vi förbereda oss för lite tidgare sänggående eftersom lilleman skulle inskolas på fritds idag. Ställde klockan och gick upp för att ringa och kolla när han skulle börja. Min dator har installerats om så jag vsste inte tiden eftersom mailet försvann i ominstallationen. När jag ringde konstaterades att hans inskolning börjar imorgon :P
Jaja, det blev en dag gratis för honom :-)
Har funderat lite (mer än vanligt)
Jag har en förkärlek för människor med olika typer av NPF, dvs neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det är inget konstigt med det alls. Jag har flera barn med diagnos samt är själv berikad med det. Jag tycker det finns otroligt mycket goda egenskaper och fantastiskt kreativa idéer hos dem allihop. Det finns dessutom mindre roliga och fantastiska sidor som man får brottas med dagarna i ända. Det är ingen dans på rosor om någon mot förmodan skulle tro det.
Vi lever vårt liv på vårat sätt och gör egentligen inte så stor sak av det. Därför blir jag extra förgrymmad och förundrad över att så många andra människor gör en stor sak av att andra har fått diagnos. Man kan läsa otroliga utläggningar om överdiagnostisering eller inte, man kan höra barnboksförfattare raljera över bokstäver i sommarprat och man kan se media ge en bild av att å ena sidan är ADHD en påhittediagnos och å andra sidan så är ADHD överrepresenterat i vissa kriminella sammanhang. Det är uppembart att bokstäverna hjälper till att sälja lösnummer i varje fall.
Man säger att kärt barn har många namn och när det kommer till NPF så stämmer det väl in fast istället, kärt barn har många skällsord. Jag tror inte det finns någon annan diagnos eller något annat syndrom som har blivit så ifrågasatta, hånade, omdiskuterade som ADHD och Asperger syndrom.
Jag hade som sagt funderat som rubriken lyder och självklart har jag funderat just på ifrågasättandet. Jag kan se flera olika orsaker rent amatörspekulativt. Här är två:
- "Symtomen påminner såpass mycket om symtom som man själv kan ha eller uppleva lite då och då. Eftersom man själv klarar av sin livssituation ändå så måste det vara antagligen jäkligt svaga individer eller så simulerar respektive fabulerar de. Det är väl för fan bara att skärpa sig lite extra så går det. Det funkar ju för mig". (det här gäller kritiken gentemot vuxna med diagnos framförallt).
- "Roliga saker fungerar oftast bra. Jag gillar inte heller att göra tråkiga saker men jag får gjort det. Det är ren jäkla lättja som gör att de inte får gjort det och så skyller de på ADHD. samma sak med föräldrarna, de orkar inte vara konsekventa och då säger de att ungarna har ADHD. Tar den enkla vägen. Tänk om jag hade haft något sådant att skylla på". (Resonemanget finns på riktigt!)
Varför resonerar nu människan så? Det finns flera olika anledningar. Man stör sig på det som inte följer normen. Det som inte följer normen är konstigt och därmed säkert farligt. Reptilhjärnan ni vet. En annan orsak; avundsjuka! Det innebär en hel del extra uppmärksamhet kring diagnostiserandet. Barn kan få (inte alltid) extra resurser i skolan, folk fattar inte varför bråkiga barn får mer stöd, "kan de inte bara typ byta klass". Vi människor har även svårt att se att andra inte har förmågan att klara saker som vi själva klarar utan problem. Särskilt om de till synes verkar fysiskt dugliga och normalbegåvade. "De är ju så himla bra på det där, hur kan det stämma att de inte fixar det där enkla"? Vi gillar att generalisera och att det är en svårighet är inte lätt att ta in.
Vill inte skriva för mycket för mina fördomar om bloggläsare (inklusive mig själv) säger att inte så många orkar läsa när det blir för mycket text. Forsätter temat en annan dag.
Idag skall här röjas
Har inget bättre för mig så jag tänkte storstäda och röja lte. Det finns alltid något att göra när man bor i hus. Igår tog jag hand om tomten men idag blir det insidan :-)
Vad skall ni göra?
Det blev en utekväll
Jag skall strax bege mig ut för ett krogbesök med grannen. Hoppas ni får en fin kväll!
Mammabloggkryssningen
Om några veckor drar jag och Sandra och en tjej till upp till Stockholm för att stråla samman med en himla massa andra mammor för att åka på kryssning.
Efter ett helt sommarlov med massor av tjafs skall det bli trevligt att ladda batteriena tillsammans med en massa andra mammor.
Jag har köpt en klänning, eller snarare två men jag vet inte vilken jag skall ha så jag tar väl med bägge två. Om jag inte hittar något annat ännu längre fram. Veleri, velera!
Jag gillar svart! Kan inte riktigt hjälpa det. Får ha lite färg i accessoarerna om jag väljer denna. Har hittat den andra på nätet också. Den satt dock inte så bra på tyckte jag.
Ja vi får se helt enkelt
I valet och kvalet
Jag tillhör en av alla de kvinnor (?) som mår bäst av att känna mig nöjd med min egen uppenbarelse om man säger så. Jag tycker alltså inte om att väga mer än vad jag är van vid. Jag har gått ner en massa kilon efter senaste graviditeten men det är enligt mina egna normer och värderingar kring mig själv fortfarande lite kvar.
Här startar dilemmat! Hur sjutton skall man kunna leva gott och unna sig en husmorsmuffin och ett glas rödvin eller senaste maraboun och samtidigt vara ett med sina egna ideal? Det funkar ju inte. Jag kan inte välja helt enkelt. Jag vill ha båda. Hur gör man det utan att bli bulimiker? Det går inte.
Som det ser ut just nu så kör jag ett ambivalent varannandagstänk. Det funkar sådär, jag står still där jag står viktmässigt och njuter delvis av livets goda och får samtidigt känna mig halvbekväm med mig själv. Den där känslan av att man borde göra några plankor för att platta till magen finns där. Jag gör det dock inte eftersom det är nog det absolut tråkigaste jag vet.
Nä, just nu tror jag att jag softar med min lilla degklump till mage och njuter av semestern så tar vi tag i den efter sommaren istället. Eller så skiter jag i det. den som lever får se :P
Hur gör ni?
Nej jag är inte gravid men mycket lördagsgodis (på en fredag) blev det !
Kvällspromenix
Vi har varit ute ett par timmar och vallat sockerdopade barn. För första gången på sex månader köpte vi hem smågodis istället för snacks till helgen.
Bilder från äventyret!
Blogg.se krånglar med bilduppladdning så det blir inte så många som jag önskat eftersom jag har ungefär noll tålamod.
Varför bråkar man egentligen?
I de allra bästa familjer tror jag det någon gång uppstår konflikter. Allt ifrån småtjafs till rejäla utbrott. Vi bråkar vi med ibland, det går nog inte undvika med många barn, samt barn från tidigare förhållanden inblandade. Oftast handlar det om olika åsikter eller tankar kring barnuppfostran när vi tjafsar. Ibland kan det handla om annat, exempelvis att den ene tycker att den andre engagerar sig för lite etc. Livets gilla gång liksom.
Ibland kan man känna frustration stor nog att tycka att man skulle ha det bättre själv och ibland passerar tjafset utan att man tar vidare notis om det. Dagsformen avgör vågar jag påstå.
Jag som haft ett väldigt dåligt förhållande tidigare i livet kanske tolererar mer eftersom jag jämför med vad jag haft innan. Jämfört med att bli misshandlad och psykologiskt terrad så är småtjafs om barnuppfostran ingenting. Sedan måste man ju alltid utgå från sina egna erfarenheter och sin egen situation, man kan inte ta hänsyn till vad andra har att jämföra med när man fattar beslut om sin egen framtid om ni förstår vad jag menar.
Min poäng med det här är att jag tror att den största anledningen till bråk är brist på kommunikation partner emellan. Man tar för givet att den andre fattar vad man menar utan att man uttalar det. Man går omkring och surar för att partnern inte förstår fast man inte talat om vad man vill.
Vad tror ni? Skiljer vi oss för lätt, är vi bra på att prata med varandra?
Lite om höstens planer
Rösta gärna på Milla! TACK!
Det finns mycket tid för självförverkligande i höst! Både jobb och fritid skall tilläggas. Jag sitter för tillfället och försöker få lite koll på kalendariet.
11-18 Augusti: Familjen drar på en veckas bilsemester söderut
20 Augusti: Milla börjar inskolas, barnen börjar skolan och jag börjar jobba full tid igen (75%) efter föräldraledigheten. Skall jobba med nytt projekt kring socialt företagande i höst.
25-26 Augusti: Mammabloggkryssningen (som en kick-off för att fixa hösten med bravur).
16-24 September: Jag åker till Sri Lanka och jobbar
5-7 Oktober: Jag åker till Luleå på Ordförandeseminarie
13-14 Oktober: FAB Mama blogg-gala
16 Oktober: Föreläsa Stockholm (ingen övernattning, nattåg hem)
18 Oktober: Föreläsa Skåne (ingen övernattning)
31 Oktober: Föreläsa Göteborg
Efter det så tar jag paus, inga fler övernattningar, bara eventuella extrajobb över dagen.
Lilla goa trollungen!!
Att leva med många barn!
När jag var liten lekte jag leken "kasta en hel näve stenar i luften och säga ramsan - Hur många barn får jag när jag blir stor?" Jag hamnade alltid på sisådär en sju till tretton barn.
Jag har haft en längtan och önskan om att bli mamma till många barn ända sedan jag var väldigt ung. Vad det beror på vet jag faktiskt inte, alla i grannområdet hade två barn per familj förutom någon enstaka som hade fyra. Hade inget att jämföra med utan känslan och viljan liksom har alltid bara funnits där. Måste man egentligen veta varför?
Allt eftersom åren gått och jag har blivit mamma (första gången för 16 år sedan) så har den här längtan inte minskat utan snarare bestått och dessutom starkare än någonsin.
Familjer idag ser ju väldigt annorlunda ut jämfört med för trettio år sedan bara. När jag och min make träffades så hade jag med mig tre barn in i äktenskapet. Min make hade två barn med sig. Vi har tillsammans fått tre barn så summan av våra eskapader är åtta barn.
Mina barn från tidigare förhållande har i sin tur tre syskon. Mina äldsta barn har således åtta syskon och två styvsyskon. För att klargöra lite då alltså.
Hur som helst, just nu har vi sex barn hemmaboende (alla mina). Nyligen hade vi sju men makens tös har flyttat hem till mamma (och sina två syskon där) igen.
Åter till varför man väljer att leva med många barn. Barn skänker en otrolig glädje! Barn ger en jäkla massa bekymmer också, man sliter sitt hår mellan varven och det kan bli riktigt, riktigt jobbigt ibland. Jag har dock aldrig ens tänkt tanken "jag borde inte skaffat så många barn". Det låter kanske som en klyscha men det är barnen som berikar livet. Om andra anser sig kunna berika livet utan barn så är självklart det en sanning men för mig skulle det kännas otroligt fattigt. Särskilt med facit i hand.
Det finns ju de som pratar om att man skaffar många barn för att man är arbetsskygg, de har inte en aning om vad de pratar om. När jag vill ha semester, då går jag till jobbet. Att vara förälder är ett arbete som aldrig tar slut! Det håller på 24 timmar om dygnet, livet ut. Jag beundrar alla som stannar hemma år efter år och jobbar.
Det finns de som pratar om ekonomiska aspekter! HA! säger jag bara, vet ni vad tonåringar kostar? Vet ni vad blöjperioder och växperioder kostar? Utgifterna minskar inte för att man får mer inkomster. Det borde egentligen alla med någon som helst matematisk kunskap förstå?
Slutpoängen är; Att göra ett val att leva med många barn är något som rör de/oss som väljer att göra det. När andra börjar leta efter orsaker till att det inte borde fungera då tror jag kanske att man behöver se över vad som INTE fungerar i ens eget liv. Att kunna lita till att människor gör val de klarar att hantera är en god egenskap. Besitter man den skall man vårda den ömt!
