T A C K !

 
Jag vet egentligen inte hur jag skall börja det här. Jag har på senare år börjat ta in det faktum att jag faktiskt är där jag är idag. Det kan vara svårt att förstå för någon som inte har levt det liv jag har levt men det känns mig övermäktigt att gå in och förklara.
 
Jag har en stund på dagen där jag samlar mina tankar och oftast därmed energi. Jag går upp innan alla andra har vaknat. Ibland städar jag och ibland gör jag som nu, sätter mig ner och tänker efter.
 
Jag vill närma mig det nya året med tacksamhet! Det är troligtvis tjugo år för sent men jag vill ändå göra det.
 
TACK du som för drygt tjugo år sedan hittade mig, den där medvetslösa "pundartjejen" på gatan och ringde ambulans. TACK för att DU såg till att JAG överlevde! Jag är ganska övertygad om att vi är några stycken som är dig oändligt tacksam idag. Hade det inte varit för just DIG hade jag inte levt. I owe you one!