Teoretisk kunskap en mänsklig konstruktion

Just nu läser jag en kurs som innehåller styrdokument, bedömning och betygssättning. Jag tycker att det här är det svåraste innehållet. Inte så svårt att förstå men svårt att föreställa mig hur det kommer bli att arbeta med likvärdig bedömning när alla man möter är olika. Det är ingenting att ta lätt på. Igår hade vi ett litteraturseminarie och inför det skulle vi så klart ha läst en hel del litteratur. Detta innefattade 7-8 kapitel ur boken "Bedömning för lärande" av Christian Lundahl. Det är intressant att läsa om hur synen på kunskap förändrats genom åren, till det bättre i mina ögon.
 
När jag läser så är det en specifik mening som jag fastnar för. "Teoretisk kunskap är inte en avbildning av verkligheten utan en mänsklig konstruktion". Meningen kommer från SOU 1992:94. Det vill säga en av Statens offentliga utredningar "Skola för bildning" av Läroplanskommittén. Meningen i sitt sammanhang lyder som följande:
 
"Teoretisk kunskap är inte en ”avbildning” av världen utan en mänsklig konstruktion för att göra världen hanterbar och begriplig. Kunskap är på det viset inte sann eller osann, utan något som kan argumenteras för och prövas. Kunskap är diskuterbar. För att bidra till att skapa en sådan kunskapsuppfattning hos eleverna anges i läroplanen att ämnena skall ges en historisk dimension. Det betyder att kunskaperna inte endast skall läras ut som färdiga svar, fria från ett specifikt historiskt sammanhang, utan som svar som uppstått i speciella sammanhang under speciella omständigheter och på speciella sätt."
 
Jag tycker att det är helt underbart! Jag kan läsa stycket om och om igen. Sen funderar jag, är det så här kunskap framställs för oss? De allra flesta går ut skolan med idéer om att den kunskap som levereras till oss är den faktiska kunskap som finns. På senare tid, nuvarande generation, finns mer ifrågasättande än vad som funnits hos tidigare generationer. Mycket tack vare alternativa media som till exempel youtube, kritiska röster på twitter, facebook och liknande.
 
Har du någonsin tänkt tanken att historia faktiskt går att ifrågasätta? Nedtecknande av historiska händelser är egentligen bara tolkningar av rådande situation av just den person som skrev ner vad som hände då. 
 
Det är bara att gå till sig själv. Du och jag upplever samma händelse exakt samtidigt men när vi skall återberätta för andra är det flertalet detaljer som skiljer sig åt, lite beroende på vad vi valde att fokusera på, våran inställning till händelsen, tidigare erfarenheter etcetera. Människan fungerade knappast annorlunda förr, eller? Det går alldeles utmärkt att ifrågasätta mitt påstående eftersom det är bara min bild av historien.
 
Det skulle vara så häftigt om skolan utgick från ovan citat. Det skulle ge så mycket mer om alternativa källor rörde sig mer mot mainstream. (Finns i och för sig exempel på att det går åt det hållet, titta bara på Joe Rogan). Jag läser på universitet nu. Jag förstår att det finns ett behov av använda sig av referenser för att ens kunna bedriva en utbildning men egentligen så producerar vi ingenting eget. Allting vi gör bygger på redan skapad kunskap. Vi bara omformulerar vad andra redan kommit fram till. För mig är inte det kreativt alls. Vi pratar om att vi går ifrån kunskapssynen om att utantillkunskap inte är "legit" och att det är mer intressant hur vi lär oss och vad vi gör med den kunskapen. Trots detta så upplever jag att vi sitter fast till viss del i det gamla tankesättet. Det är klart att det finns utrymme att ifrågasätta men det dör på något vis ut i havet av befintlig litteratur.
 
A Questionable History - Alternative history without the integrity, or  timelines
 
 
 
Visa fler inlägg