Altruist av egoistiska skäl?

Motsägelsefullt eventuellt men jag tänker så här. Altrusim handlar ju om att agera osjälviskt till förmån för andra om jag generaliserar. Egoism handlar om att agera själviskt eller egennyttigt kanske på bekostnad av andra men inte alltid. Jag funderar på om det går att vara altruist och samtidigt vara egoist. Min upplevelse är att det krävs en gnutta egoism för att kunna vara altruist. Helt lekmannamässigt så tror jag inte att någon är altruist om de inte får ut något av det. Jag menar inte får ut något som materiella eller ekonomiska vinster utan helt enkelt psykologiska aspekter. Min gissning är att många altruister mår bra av att göra saker för andra och därmed finns en form av egoistisk bild med. Välmåendet och självkänslan ökar av att ha lyckats få någon annan att må bra. Jag ser det som en möjlig anledning till att människor blir altruister. Att själva få må bra, det vill säga få ut något av att finnas för andra även om det är på bekostnad av sig och sitt.
 
Jag vill inte sträcka mig så långt att påstå att jag är altruist men jag tycker om känslan som uppstår när man gjort något för någon annan och denne lyfts av det. Det ger mig en känsla av välbefinnande. Det ger mig också idén om att altruister är utrustade med en gnutta själviskhet.
 
Kanske är helt meningslöst att ens fundera över men ibland poppar frågor upp i huvudet som är intressant att vädra.
 
Altruism, or The Story of the Everyday Hero
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg