Hösten är officiellt här eller?
I Göteborg har vi bara regn och blåst sedan ett par veckor tillbaka. Igårkväll blixtrade det och åskade för fullt. Höststormarna börjar komma in. Idag skiner solen delvis men ingen värme att tala om. Jag är ganska glad att jag har resor att se fram emot när det är som mörkast. Igår bokade jag flyg till Brasilien då jag och Milla (yngsta) åker i ett par veckor. Utöver det skall jag ju iväg redan på Nyårsafton helt själv till Goa. Den resan var bokad sedan länge, långt innan jag fick frågan om att åka med till Brasilien.

Förra helgen var jag med några kompisar på snabbvisit i Budapest, fantastisk stad. Vi var på spa, käkade gott och var iväg och rullade (Brasiliansk jiu jutsu). Rekommenderar Budapest!


Stort spa med 18 bassänger totalt, bastu och massage. Vi tog tunnelbana dit, väldigt söt typ Östeuropamodell. Haha, härligt.


Förutom Budapest så har jag och den lilla hunnit med att besöka polisrytteriet. Det var häftigt. Har en kompis som jobbar där.

 
Här är fina Viola <3
I övrigt jobb, träning, träning och lite mera träning. Varit på seminarie och kört lite MMA. Bra veckor sedan sist med andra ord. Hoppas ni haft det bra!
En bra helg
I fredags var jag inne på Göteborgs kulturkalas och åt gott samt lyssnade på Teddybears på Götaplatsen efter träningspasset. Lördag blev det ingen träning för min rygg sade ifrån, tror det var träningsvärk men är inte säker. Söndag blev det träning igen dock. I söndags hade vi kalas för Maxi som fyller 17 idag. min fina kille. Hans pappa kom ner från Örebro över dagen och de hade riktigt trevligt.
 
Igår måndag blev det ingen träning heller men jag och Lillan cyklade till skola och sen jag vidare till jobbet. Har tänkt fortsätta med det ett tag. Jag är ganska förvånad över att det gått så bra med tanke på att sista biten är i princip en lång uppförsbacke. Har inte behövt kliva av en enda gång. Det tar ca 30 minuter inkl lämnandet av Milla. När jag cyklade direkt idag så tog det 22 minuter.
Resten av veckan. Om jag inte får tid att skriva mer i veckan så är planerna följande, jobba tisdag till torsdag, städjobb tisdag, torsdag, lördag, hälsoprojektet tisdag och lördag. Träna (kanske MMA idag om jag hinner) onsdag, fredag, söndag. På lördag efter jobb skall nog jag gå på bio med småttingarna eller något. Inte Mathilda dock för hon skall åka och hälsa på en kompis i Bengtsfors. På söndag åker gullungarna hem till pappan igen.
Full vecka med andra ord, har ni några planer?
Veckorna går sjukt fort
Varannan vecka ansvarig för barn, en konstig känsla. Man vill ha koll hela tiden men inser att man samtidigt behöver släppa och låta den andre föräldern ta ansvar med. Det finns så mycket saker som jag egentligen visste men ändå får ta när det kommer när det gäller ha barnen varannan vecka efter skilsmässa.
Till exempel;
  • I en viss ålder så tycker barnen att man kan försöka spela ut föräldrar mot varandra, särskilt i frågor där de vet att vi kanske inte är helt överens i alla lägen. Har du pengar? Nä då kanske pappa har o.s.v. Får jag åka dit, nej, nä då frågar jag mamma istället. Det får jag göra hemma hos mamma eller pappa tycker det är ok i varje fall. Känns det igen?
  • I en annan ålder så händer det att de blir väldigt ledsna för att de hellre vill vara hos den ene eller andra föräldern "fel" vecka.-Mamma jag saknar dig (trots att vi nyss skildes åt), eller jag vill till pappa, (en dag innan det är dags). Tunga känslor att hantera.
Framför allt så var det mycket sådant första perioden efter att jag flyttade ut. Nu ett drygt år senare, så händer det fortfarande, men inte alls i samma utsträckning som i början. Jag är helt övertygad om att det har hjälpt att vara fast i rutinerna. Är det pappas vecka så är det pappas vecka och tvärtom. Att inte ge efter för minsta vilja att vara här eller där utan att följa den plan som är sagt från början. Jag märker ganska tydligt hur fel allting blir för alla om det blir ändringar. Skall det vara ändringar (som ibland är nödvändigt på grund av att vi bägge jobbar på annan ort ibland) så måste det planeras och förberedas i god tid innan.
Det här funkar ju bara om bägge föräldrar är överens. Vi har lyckats komma ganska bra överens för det mesta av tiden men det är klart att det inte alltid funkar. Hade allt funkat så hade det väl troligtvis inte funnits någon anledning till att skiljas.
Jag har haft dåligt samvete i perioder, för barnens skull. Det var jag som ville skiljas. I början var det riktigt tufft. Nu kan jag se att ur mitt perspektiv sett så verkar de flesta må bättre av den konstellation som är idag. Barnen får mer av var och en av oss trots att vi ses varannan vecka.
Tuffa beslut som ibland förbättrar ens livssiuation. Det viktiga är att inte hymla, ljuga och samtidigt kanske acceptera mycket känsloutbrott under en längre period. Bekräfta men samtidigt stå fast vid sitt beslut.
Hur har ni andra gjort?