Idrottslärarutbildning

För några veckor sedan påbörjade jag 30p kursen Idrott och hälsa (med fokus på barn 6-12 år). Jag kan hittills säga att det är den roligaste kursen i utbildningen "so far". Utomhuspedagogik kommer på en klar andraplats men i övrigt tar man liksom sig igenom kurserna. Vad är det då som gör kursen så rolig? Framför allt alla praktiska moment. Vi startar ofta dagarna med tretimmarspass med olika träningsformer. Än så länge har vi haft dans och rörelse, volleyboll, skridskor. Vi har utöver den praktiska kursen (inomhus didaktik) en parallellkurs som tar upp samhällsperspektivet på idrott och hälsa vilket är en teoretisk kurs. Hur som helst, föreläsarna har varit helt ok men häromdagen hade vi en ny föreläsare som var riktigt bra. Annerstedt, han har skrivet flertalet läroböcker för allt från högstadiet till högskolan. Han är professor emeritus i idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet, dock pensionerad nu.
 
Anledningen till att jag uppskattade hans föreläsning var för att han var kritisk till vår utbildning. Han köpte inte alla koncept rätt upp och ner utan hade en del tankar och idéer. Det fick mig att vakna till från att nästan ha suttit och somnat. Jag gillar ju inte att vi "alla" skall stöpas i samma form av "Staten" och tycker att det är uppfriskande med kritiker. Vad jag menar är att eftersom vi alla har skolplikt så är det ju "Staten" som formar oss genom att de bestämmer vad som skall finnas med i läroplan och övriga styrdokument. De vill skapa goda, icke ifrågasättande medborgare (nu lät jag väldigt konspiratorisk men kände att jag behövde vara tydlig). Hur som helst. En av de saker som han kanske inte var kritisk till dock skeptisk var det faktum att många inom skolvärlden gärna ser att fysisk aktivitet i kombination med teoretisk kunskap ökar lärandet. Han drog ett exempel med att barn som samtidigt till exempel formar ett S med hjälp av kroppen och ljudar bokstaven S har lättare för att lära. Han menade på att det var ren bullshit (mina ord). Jag ifrågasatte och undrade hur han menade och hänvisade till bland annat Anders Hansen och frågade hur han tänkte där. Att fysisk aktivitet ändå leder till bättre koncentration vilket i sin tur kan leda till bättre lärande. Det höll han med om. Han sa dessutom att det var en helt annan fråga, att fysisk aktivitet och rörelse leder till bättre koncentration, fokus är snarare en sidoeffekt av aktiviteten än att aktiviteten i sig gör att man lär sig mer. Jag tyckte det var intressant, ett annat perspektiv som jag uppfattade som logiskt.
 
För mig spelar det ingen roll vad andra tycker eller vad forskning säger eftersom jag vet vad fysisk aktivitet och kost gör för mig. Har ganska mycket att skriva om det men det får bli en annan gång.