Förväntningar ställer till det

Jag har egentligen bara ett tips för att slippa besvikelse. Ha inga förväntningar. Hahaha det kan verka simpelt att uttrycka det så men det är sant. Oavsett om det handlar om relationer, krav på dig själv, dina intressen, tidigare erfarenheter. Har du förväntningar finns det alltid en risk att du blir besviken hur väl förberedd du än är. Går det att gå in i någonting utan att ha förväntningar då? Nä, inte om du frågar mig. Jag kan jobba på att minska förväntningarna genom att aktivt tänka att jag inte skall ha några men de finns där oavsett. Vi utgår ju från tidigare erfarenheter och har svårt att vara objektiva. Det ligger i människans natur. Vi blandar gärna in oss själva och våra känslor om vi inte av olika skäl tvingas tänka utan att värdera (som när en studerar till exempel). Besvikelser är en del av livet.
 
Istället för att tänka att jag skall undvika att bli besviken på olika sätt så brukar jag få ta det när det kommer och agera efter hur det känns just då. Det finns dock några aspekter som gör att det är svårt att åka på samma besvikelse gång på gång. Erfarenheter är ju en av dem. Vet jag att umgänget med en viss person ofta leder till besvikelse så undviker jag den personen. Vet jag att vissa aktiviteter brukar leda till besvikelse så undviker jag den aktiviteten i den mån det går. Inte nog med det, det uteblivna behöver ersättas med något annat. Det är så vi skapar nya erfarenheter. Vi lär av våra misstag och försöker hitta nya lösningar. Så även om besvikelsen i sig är jobbig så är det ett sätt att uppleva något som leder till nya erfarenheter och förhoppningsvis gör dig klokare.
 
Men om jag åker på samma besvikelse om och om igen? Om jag inte lär mig av mina misstag, om jag inte kan generalisera en erferenhet till en liknande situation? Vad tusan gör jag då? Jag tror att det är då vi behöver jobba med att inte ha förväntningar eller åtminstone inte så höga förväntningar. Vilket iofs är relativt.
 
Snart skall jag åka på en ensamresa igen, inte så lång dock långt bort. Självklart har jag förväntningar. Jag förväntar mig att ha trevligt, jag förväntar mig sol och värme,jag förväntar mig att få lite lugn och ro och kunna samla tankar samtidigt som jag förväntar mig att få uppleva något nytt. Inga egentliga konstiga förväntningar men jag skulle lika gärna kunna få det riktigt otrevligt, det skulle kunna regna hela perioden, jag skulle kunna hamna i värsta röran och jag kanske inte får uppleva något nytt över huvudtaget. Vad gör jag då? Jo, jag förbereder mig på att det kan bli åt ena eller andra hållet och försöker vara nöjd med det ändå.
 
 
Målning av mig (2017)