You can do it
Det har blivit ett mer eller mindre infekterad debatt/diskussion huruvida en får lov att benämna sin adhd som en superkraft. Ena sidan menar att det är bra med poisitiva förebilder som unga kan se upp till medan andra sidan menar att svårigheterna riskerar att förminskas och det i sin tur leder till att människor inte får stöd. Det finns även en och annan som menar att de som kallar sin adhd för superkraft egentligen inte borde fått någon diagnos. De är för välfungerande. (Generaliserar grovt nu, det är mer komplicerat än så).
Jag håller mig till att balansera någonstans mitt emellan, jag förstår bägge sidor! Jag kallar inte min adhd för superkraft däremot är det min drivkraft. Men hallå, jag är 45 år. Jag hade min skit som ung. Att vara tjej, odiagnostiserad men ett sjukt bekräftelsebehov och samtidigt vara impulsstyrd ledde på 70-80 talet till korridorsvistelse och senare skolk och droger. Det var nämligen bara pojkar som kunde ha MBD som det hette på den tiden. Då platsade du i OBS-klassen, själv var jag bara störig och borde skärpa mig. Adhd var en drivkjraft även då, drivkraft åt det destruktiva hållet. Jag tänker inte ens gå in på allt jag gjort och varit med om men det är ingen solskenshistoria.
Jag blev diagnostiserad som 35-åring. Tio år sedan idag. Under de tio åren har jag lärt känna mig själv bättre och hittat metoder och strategier för att hantera det som är svårt. Självklart orkar jag inte alla gånger men rutinbunden som jag är så är det svårt att frångå de rutiner som fungerar. Jag har byggt upp min självkänsla och bekräftelsebehovet är inte lika stort. Jag är inte heller min diagnos längre. Jag behöver inte identifiera mig med den.
Jag är tacksam över mina erfarenheter, jag skulle inte vilja leva om dem men jag är ändå tacksam över att ha övervunnit trauman och är där jag är idag. Särskilt dagar som den här då jag besökt kvinnoanstalt och pratat med tjejer som har adhd som är idag där jag var för 20-25 år sedan. Jag kan dela med mig av mina erfarenheter, förhoppningsvis inge hopp och samtidigt vara en person som fattar vad de pratar om.
Kvinnor med adhd, vården är eftersatt, bemötandet är annorlunda, inte särskilt mycket fungerar som det borde. Det är den största anledningen till att jag tycker ni ska stödja adhd awareness för detta året är det fokus på att lyfta fram kvinnor.
                                                                               A D H D  F E M I N I S T E R N A
 
 
#1 - Johanna Utterberg

Bra inlägg tycker jag och intressant att läsa!