Seminarie i BJJ
Idag och imorgon skall jag på seminarie i BJJ (Brasiliansk jiu jitsu). Old school jiu jiysu med fantastiska Professor Rey Diogo från Brasilien. BJJ har verkligen blivit "The love of my life". Min andra familj. Jag har inte mått så här bra som jag gör någon gång tidigare i mitt liv faktiskt. Både psykiskt och fysiskt. Det känns fantastiskt att ha hittat rätt och jag försöker att inte gräma mig över att jag hittade rätt så sent.
Brasiliansk jiu-jitsu (Bjj) härstammar från japansk jiu-jitsu och judo men har under decennier vidareutvecklats av familjen Gracie. Bjj är en grappling-stil, vilket innebär att man inte använder sig av slag eller sparkar utan istället fokuserar på att med ledlås och strypningar oskadliggöra sin motståndare. Grundtanken är att få ner sin motståndare på marken, kontrollera honom/henne där och med hjälp av ledlås och strypningar tvinga denne att ge upp. Bjj brukar framhävas som den kampsport där en mindre utövare har störst möjlighet att övermanna en större och starkare motståndare. Anledningen till detta är att teknik alltid går före fysiska egenskaper så som storlek och styrka. Genom att fokusera på teknik och koncentrera kampen i huvudsak till marken behöver inte en mindre kroppsstorlek vara ett handikapp. Detta gör att Bjj är en kampsport som passar alla tjejer som killar, små som stora och gamla som unga.
Två av mina fantastiska klubbkamrater, Thais och Emil.
Bältesnivåerna i BJJ indelas i vitt (nybörjare), blått, lila, brunt och svart. Efter många år som svart kan du få rött. Ett slags hedersbälte om jag förstått rätt men rätta mig gärna om jag har fel. De flesta har vitt i minst två år men det finns naturligtvis undantag.