"Osynliga" diagnoser och idrott

Jag vet inte riktigt hur jag skall börja.

Barn med "osynliga" diagnoser och idrott. Det är en rubrik som troligtvis väcker funderingar och känslor. Jag skriver inte så ofta om mina barn och att flera av dem har neuropsykiatriska diagnoser. Det är inte min sak att ventilera med andra utan deras. Jag har dock en hel del erfarenhet i ämnet som jag skall skriva om nu och det kan vara bra med lite bakgrund. Som förälder vill en alltid sitt barns bästa oavsett om barnet har sämre förutsättningar att passa in än andra eller inte. Som förälder till barn med NPF-diagnoser så har en ganska mycket mer jobb med att tackla samhället så att ens barn skall få samma möjligheter. Lite som Amerikansk fotboll, en tacklar ner en del hinder för att barnet skall få samma möjligheter som andra barn får per automatik genom att de inte har diagnoser. En del skulle säker kalla det att curla men för mig är curling något som i längden försvårar för barnet. Amerikanska fotbollstacklingar jämnar mer ut skillnaderna.

(googlad bild)

Så idrott då. Vad kom först? Ointresset att träna eller bemötande som skapade ett ointresse att träna? Jag tror inte det finns någon forskning på eländet men mina egna erfarenheter som mamma till sex barn och en hel del försök till att få fysiskt aktiva ungar vill luta åt hållet att det

dåliga bemötandet leder till ointresse.

Ledare vet sällan någonting om de svårigheter som barn med adhd eller autismspektrumtillstånd (NPF) brottas med. De ser ganska ofta bara barn "som antagligen får göra precis som de vill", "barn som är bortskämda", "barn som har veka föräldrar som inte vågar säga ifrån" och så vidare. Ja, jag har hört det mesta. En del tränare ser problematiken men låtsas som att den inte finns. Det vill säga, de gör barnen osynliga. De skapar ett starkt "Nu fokuserar jag på min uppgift så alla störande distraktioner låtsas jag som jag inte ser så ser vi hur det går". Det är inte heller helt ovanligt att ledare tittar menande på föräldern vid kanten och tycker att en skall tala sitt barn tillrätta, gå därifrån med barnet. Jag har fått tefonsamtal där avsändaren säger "det här är nog ingenting för ditt barn, vi måste tänka på alla andra barn". Ja ni fattar.

Är det inte ledare så är det övriga föräldrar. Föräldrar som tycker att din unge förstör för alla andra, andra ungar som mobbar men föräldarna tycker att det är ok eftersom din unge är så djävla jobbig. Ja jag skulle kunna skriva en hel bok om det här men vad tusan gör det för skillnad. Vad vill jag med det här? Jo!

Idrottsledare måste få mer kunskap och sen föregå med gott exempel. Inte förstärka när de andra lyfter problem utan istället hitta lösningar tillsammans och använda styrkorna till gagn för hela gruppen.

Idrottsledare måste vara flexibla. Det går att hitta lösningar som passar alla. Känns det omöjligt i stunden pga för många barn och för få ledare, ta hjälp av föräldrar. De flesta föräldrar som intresserar sig för sitt barns idrott är bara glada över att få hjälpa till.

Idrottsledare måste våga prata om normer. På ett naturligt och icke krystat sätt. Det finns mängder av lätta och roliga värderingsövningar en kan göra med barn och unga i de flesta åldrar. Varför bara se bekymmer när det finns så mycket lösningar. Det handlar inte så ofta om vad du säger utan hur och när du säger det.

Flera av mina barn idrottar, några gör det inte. Det bemötande de får är A och O för om de stannar kvar eller inte. Våga gå emot normen, våga vara så pass flexibel att

alla barn kan känna sig välkomna i alla idrotter

. Det finns ju de som lyckas, hur gör de?

#1 - Tove

Så bra inlägg!

#2 - Netti Starby

Väldigt intressant och bra att du lyfter ämnet! Kramis

#3 - Emelie

Tänkvärt! ♡

#4 - Johanna Utterberg

Så bra och viktigt inlägg!

#5 - My

Väldigt intressant! Kan bara tänka själv när jag spelade fotboll och de som var bäst i laget fick självklart bästa bemötandet. De som var lite sämre behandlades nästan som att "de förstår ingenting" och fick spela på obetydliga positioner och "beröm" fast om man synade det där så var inte "berömmet" direkt menat utan bara för att de var "tvungen att behandla alla lika". Fast man märkte såklart att så inte var fallet.. Mer kunskap åt idrottsledare!

#6 - Tove

Hoppas att du får en grym onsdag!

#7 - Frida G Svensson

Så viktigt inlägg! <3

#8 - Hanna Karlsson

Vilket viktigt och intressant inlägg!

#9 - Ljuva Julia

Om kunskap fattas för att föregå med exempel är det sannerligen viktigt att utbilda!

#10 - Johanna

Så fint att du skriver om detta. Känns så viktigt att vi förstår dom som anses annorlunda💞✨

#11 - Johanna

Så fint att du skriver om detta. Känns så viktigt att vi förstår dom som anses annorlunda💞✨

#12 - Johanna Utterberg

Ha en fin dag. :)

#13 - Jessica Högberg

Oj så fint skrivet! Jag gissar att föräldrar också gärna bidrar med tips och trix;)