Hur mycket är du, hur mycket är andras förväntningar
Eller snarare, vad DU tror är andras förväntningar. Precis som så många andra unga tjejer (när jag var ung vill säga) så agerade jag, klädde jag mig, valde fritidsintressen efter vad jag trodde att andra tyckte var ok. Kan inte skylla på media direkt, kanske indirekt. Det var före både sociala medier och all annan hysteri. Det var dock redan då sjuka smalhetsideal. Jag mådde skit som barn, så långt tillbaka jag kan minnas finns ett mörker och ett ältande i huvudet. En känsla av utanförskap, att aldrig passa in, aldrig tillhöra någon grupp, att alltid stå bredvid och titta på. Även om jag var med i sammanhang kände jag mig alltid som jag inte var med. Självupplevt till viss del men dock en reell känsla. De känslorna bidrog naturligtvis till att försöka anstränga sig och känna efter och gissa hur andra tyckte att man borde vara. Till slut gav jag upp, sket i allting och gick min egen väg. På gott och på ont, mest ont fram tills jag var några och tjugo år. Där vände det.
Så till idag då, många unga har exakt de här känslorna, tankarna och vill absolut inte sticka ut på något sätt. Alla killar och tjejer i en viss ålder ser i princip likadana ut och inte sällan är det en spitting image av sin bästa vän. Tyvärr är det inte bara utseenden de tar efter utan beteende, både negativa och positiva. Grupptrycket är en sjuk drivkraft.
Jag funderar då och då över vad det är som gör att unga inte vågar vara sig själva, varför de väljer att underkuva sig den stora massan. Vad är det som är så farligt med att sticka ut? Vad är det de ungar har som vågar sticka ut? vad skiljer dem från andra? Hur jobbar vuxna, föräldrar, lärare med normer och värderingar egentligen. Många unga idag blir hämmade i sin kreativitet för att de inte vågar sticka ut, vågar inte ta plats.
En anledning till att många inte vågar är antagligen för att vi vuxna har pratat så lite om normer och värderingar att de unga själva får bygga sin sanning. De ser vad andra gör och det blir det som är rätt. Om du inte följer strömmen blir du mobbad eller utfryst, vem vill det? Vad tror ni?
 
#1 - Annie

Bra skrivet. Håller med dig, mår mycket bättre generellt nu när jag är äldre än vad jag nånsin gjorde i 20 års åldern .. ;) Bryr mig mycket mindre om vad folk tycker om mig nu .. :)

#2 - Days by Johanna

Så bra inlägg, den trenden måste verkligen vändas, frågan är bara hur ? Jag har inget bra svar på det. Men skolan har en betydande roll och samhället, och media.

#3 - Ljuva Julia

Jag vågade inte heller sticka ut så mycket när jag var ung, men jag undrar om jag VILLE sticka ut... jag har för mig att jag inte riktigt visste vem jag var och ville vara, vad jag gillade och inte gillade, så då gjorde jag och klädde jag mig lite vanligt ndämpat helt enkelt.

#4 - Johanna

Fint skrivet, känner igen mig så mycket. Var så rädd för vad andra tyckte hela tiden, så skönt när det blev bättre!