Veckorna går sjukt fort
Varannan vecka ansvarig för barn, en konstig känsla. Man vill ha koll hela tiden men inser att man samtidigt behöver släppa och låta den andre föräldern ta ansvar med. Det finns så mycket saker som jag egentligen visste men ändå får ta när det kommer när det gäller ha barnen varannan vecka efter skilsmässa.
Till exempel;
  • I en viss ålder så tycker barnen att man kan försöka spela ut föräldrar mot varandra, särskilt i frågor där de vet att vi kanske inte är helt överens i alla lägen. Har du pengar? Nä då kanske pappa har o.s.v. Får jag åka dit, nej, nä då frågar jag mamma istället. Det får jag göra hemma hos mamma eller pappa tycker det är ok i varje fall. Känns det igen?
  • I en annan ålder så händer det att de blir väldigt ledsna för att de hellre vill vara hos den ene eller andra föräldern "fel" vecka.-Mamma jag saknar dig (trots att vi nyss skildes åt), eller jag vill till pappa, (en dag innan det är dags). Tunga känslor att hantera.
Framför allt så var det mycket sådant första perioden efter att jag flyttade ut. Nu ett drygt år senare, så händer det fortfarande, men inte alls i samma utsträckning som i början. Jag är helt övertygad om att det har hjälpt att vara fast i rutinerna. Är det pappas vecka så är det pappas vecka och tvärtom. Att inte ge efter för minsta vilja att vara här eller där utan att följa den plan som är sagt från början. Jag märker ganska tydligt hur fel allting blir för alla om det blir ändringar. Skall det vara ändringar (som ibland är nödvändigt på grund av att vi bägge jobbar på annan ort ibland) så måste det planeras och förberedas i god tid innan.
Det här funkar ju bara om bägge föräldrar är överens. Vi har lyckats komma ganska bra överens för det mesta av tiden men det är klart att det inte alltid funkar. Hade allt funkat så hade det väl troligtvis inte funnits någon anledning till att skiljas.
Jag har haft dåligt samvete i perioder, för barnens skull. Det var jag som ville skiljas. I början var det riktigt tufft. Nu kan jag se att ur mitt perspektiv sett så verkar de flesta må bättre av den konstellation som är idag. Barnen får mer av var och en av oss trots att vi ses varannan vecka.
Tuffa beslut som ibland förbättrar ens livssiuation. Det viktiga är att inte hymla, ljuga och samtidigt kanske acceptera mycket känsloutbrott under en längre period. Bekräfta men samtidigt stå fast vid sitt beslut.
Hur har ni andra gjort?
 
 
#1 - Annie

Har inga barn ;) Ha en fin dag!