Angående beroenden, vad säger ni?
När blir något man tycker om såpass ohälsosamt att man kan kalla det ett beroende? Kan man ens generalisera på det sättet och vad är ok att kalla beroende och vad är det inte? Vad definierar ett beroende?
Jag har en historia med mig, en historia av att ha en beroendeproblematik. Jag vet egentligen inte vad som kom först. Mitt behov av att höja dopaminnivån eller sätten jag gjort det på? Idag tycker jag att det är svårt att definiera vad som är beroende eftersom vissa beroenden (enligt min åsikt) är helt socialt accepterade beroenden (sjukdomar?). Droger, ätstörningar, spel och dobbleri, sex är exempel som kanske är enkla att sätta in i gruppen beroendeproblematik och INTE är socialt accepterade. Träning, adrenalinjunkies, gränsfall, kommer mer och mer men fortfarande helt accepterat i många sammanhang.
Ett annat exempel, sociala medier, kan vi tala om beroenden där ännu? Jag tror inte jag känner någon som inte tar upp och tittar igenom sina sociala medier minst en gång per dag. De allra flesta minst en gång per timme om de inte har något annat för sig just då. Idag är ett av de viktigaste kriterierna när vi bokar semester att det finns wi-fi. Är det så jäkla farligt då? Ja vad säger ni? Många av oss sjuttiotalister och äldre strävar efter vår egen fantastiska barndom med utelek och fri sysselsättning och allt vad det innebar. Att bli riktigt skitig och komma hem och tvingas i ett kvällsbad, ja då visste man att man haft en helt fantastisk dag. Jag tycker fortfarande att det är fantastiskt, men....
När går gränsen, när blir det ett beroende med dagens mått mätt? Inte sjuttiotalsförälderns mått.
Så idag då, ungarna och vuxna (inte att förglömma) kanske inte blir så skitiga men vilka fantastiska erfarenheter många får med sig genom att ha hittat personer som delar intressen, inte dömer och mobbar för att man ser ut på ett speciellt sätt, kanske träffar kärlek, nya vänner trots att de kanske inte haft en enda vän IRL förut. Det finns så otroligt mycket möjligheter med internet som många av oss inte har förstått. Visst finns det risker, barn och unga som ofta saknar konsekvenstänk kanske hamnar i situationer som de senare inte kan ta sig ur. Barn och unga och även vuxna för den delen är uppmärksamhetstörstande och inser kanske för sent vad den där snälla personen egentligen var ute efter. Så självklart finns det risker med nätet också. Särskilt för de mest sårbara grupperna. Till exempel personer med psykisk ohälsa eller annat.
När det kommer till barn och unga, det är ditt ansvar som förälder att vara en bra förebild, att inte förbjuda utan kanske snarare föra en dialog och visa att du finns så barnet får förtroende för dig så det kommer till dig om det händer något. Mina barn har fått så fantastiska vänner från hela världen genom internet. Gemensamma intressen som för dem samman och bygger relationer som för flera av dem hållt i flera år redan.
Ja, det kan bli ett beroende, det måste ses helt ur individuella perspektiv. Om livet i övrigt tar skada av tiden du lägger på internet/sociala medier så kanske du bör ta dig en tankeställare. Om det istället är så att det förbättrar ditt liv utan att påverka vardagliga ting på ett negativt sätt så kanske det inte är ett beroende. Det går inte mäta i timmar eller tid du lägger där.
Vad tycker ni?
(Filmen är en del av ett utbildningsmaterial min kollega och jag tagit fram i det projekt vi jobbar med som handlar om risker och möjligheter på nätet för unga med NPF).
 
#1 - Ljuva Julia

jag har en beroendeproblematik och måste vara försiktig med nästan allt. När jag gick i sjuan till och med nian hade jag svårt tvångssyndrom och gick tipp BUP för KBT varje onsdag i tre hela år innan jag blev friskförklarad - det kontrollbehovet är liksom roten till min beroendeproblematik. Jag tror inte att jag skulle drabbas av ångest och abstinensbesvär om min telefon togs ifrån mig, men om jag inte fick logga in på bloggen hade det varit väldigt väldigt jobbigt...

Svar: Jag tillhör samma personlighetstyp eller hur man skall definiera det. Jag har en obalans i min dopaminnivå (adhd) vilket har lett till alla möjliga olika sorters beroenden genom åren. Idag har jag hyfsad kontroll men gillar jag något går jag all in. Ibland är det bra ibland inte.
Madelein Larsson Wollnik

#2 - elin

Bra inlägg och viktigt ämne!<3

Svar: Tack <3
Madelein Larsson Wollnik

#3 - Days by Johanna

Tänkvärt inlägg. Det finns många beroende här livet, eller saker man kan bli beroende av.
Och som du skriver är det nog till och se på det individuellt och inte överlag. För vissa kan det vara farligt, men vissa kan kontrollera det.

#4 - Amanda

Väldigt bra inlägg :)

#5 - Annie

Bra inlägg och tänkvärt! :)

#6 - Tove

Bra inlägg. Tyvärr hör jag nog till den beroende personen. Jag är beroende av nikotin. Började röka när jag var 14. Nu är jag 35 och har slutat röka cigaretter men röker ecigg. Jag är beroende av kaffe. Jag är beroende av kärlek. Jag är telefonberoende. Men jag hatar att prata i telefonen. Men måste ha den med mig för att kunna kolla vad som händer. Men nu för tiden händer det inte mycket alls på min facebook. Jag var mer aktiv där förut än nu. Så ja - jag är beroende.