När man en gång mått riktigt jäkla dåligt så böjer man sig inte för petitesser

 
 
 
Ibland kommer det över mig, överväldigande känslor över att må så fantastiskt bra som jag faktiskt gör. När jag var yngre mådde jag nästan alltid dåligt psykiskt. Det började tidigt och hängde med ända fram till ett par år efter att jag fått barn.
 
I tidiga tonår handlade det nog framförallt om att känna sig utanför. Jag var ätstörd (mitt eget ordval), punkare/synthare och började utforska drogernas värld. Jag hade en ångest som aldrig tog slut.
 
I den åldern är man ju känslig oavsett diagnos eller ej men eftersom jag inte hade vetskap om diagnos kände jag mig alltid bara jäkligt udda och utanför. När man har ADHD finns egentligen bara två lägen. Antingen är man destruktiv eller konstruktiv och oavsett vad man blir så blir man det till 200%.
 
Jag valde fel väg!
 
Jag har verkligen nått botten, så långt ner man kan komma utan att beskriva närmare vad det innebär. När jag var ung så visste man i stort sett ingenting om de psykiatriska diagnoser som jag berikats med så det är inte så konstigt att hjälpen uteblivit. Jag känner ingen bitterhet.
 
Jag ångrar egentligen ingenting. Hade det sett annorlunda ut kanske jag suttit ensam idag istället för tillsammans med mina fantastiska ungar.  Jag har lärt mig massor av det liv jag levt men det jag är mest stolt över är min förmåga till att visa empati och att visa ödmjukhet inför de situationer som livet bjuder på.
 
När jag var ung och ville dö, då fanns inte det måendet jag har idag på världskartan! Tänkvärt!
 

 

Kommentarer
Blogg listad på Bloggtoppen.se Toppbloggare
Postat av: Maria husetfullt

Jag blir berörd av din text. Det är så skönt att samhället har mer kunskap om dessa diagnoser så att människor slipper gå omkring och må dåligt utan att få hjälp. Inte för att det är lätt att få hjälp idag heller. Vi har kämpat i 11 år för att ett av våra barn ska få en utredning. Det tog 11 år att få igenom det och det var nära katastrof för oss allihop, så äntligen har vårat barn fått en diagnos och ska få hjälp. Men vilket otroligt kämpande det har varit. Jag vågar knappt tänka på hur det var förr och hur många som gott genom livet och sig annorlunda och missförstådda , människor som skulle kunnat mått så mycket bättre med lite hjälp. Jag är så otroligt glad över att samhället har kommit en bra bit på väg och ser på dessa diagnoser på ett helt annat sätt. Så glad över att du fick hjälp. Ingen ska behöva
må dåligt!!

Jag har en tävling på min blogg om du vill delta.
/ Maria

Postat av: Queen of Kammebornia

Du är modig och stark!

2012-09-27 @ 23:01:02
URL: http://queenofkammebornia.se
Postat av: Jessica Högberg

ja, det är underligt hur saker och ting kan vända och hur man kan lära saker från allt och alla!!

2012-09-27 @ 23:17:26
URL: http://lchftrollet.blogg.se/
Postat av: Mia

STOR kram till dig, du kloka kvinna!

2012-09-28 @ 05:11:41
URL: http://www.matmia.blogg.se
Postat av: Gunnel

Tänk, att jag fick träffa dig och att du lyssnade på mig de första kursdagarna tillsammans! Jag fick prata av mig inför en hel grupp fantastiska människor med svåra upplevelser och gömmer dem alla inom mig.
Tack för detta blogginlägget!
Kram

2012-09-28 @ 07:02:17
URL: http://www.gunnelsplats.wordpress.com
Postat av: Katharina

Stark läsning! Kram och tervlig helg!

2012-09-28 @ 07:15:27
URL: http://www.silimio.se
Postat av: Katharina

Stark läsning! Kram och tervlig helg!

2012-09-28 @ 07:15:27
URL: http://www.silimio.se
Postat av: Tina Kahn

Det är så jag känner också.
Så glad och tacksam över min självkännedom och min förmåga att välja mitt liv sen jag fick diagnosen.

2012-09-28 @ 11:49:41
URL: http://www.flia.se
Postat av: Jonnié Jonsson

ja dagen har varit en aningen hård haha

2012-09-28 @ 17:31:08
URL: http://alwaysfabulous.se/
Postat av: Ewa (mamma till 6 döttrar)

Du ÄR fantastisk!! Och en sån tillgång här i världen <3

Stor kram

2012-09-28 @ 17:35:37
URL: http://tjejmorsan.blogg.se
Postat av: Fnulan

Jag är så glad för att du är den du är....

2012-09-28 @ 19:19:00
URL: http://bloggfamiljen.se/fnulan
Postat av: Ansibecki

Jag blir så glad av att läsa sånt här. Och efter att ha läst din bok så tror jag mig veta i alla fall lite mer hur du haft det. Det finns verkligen hopp. Även för de som inte kommit dit du är idag. Jag kan inte heller låta bli att tänka på några av mina gamla elever med ADHD. Tänk att de får växa upp i en tid där det faktiskt finns hjälp och stöd att få i tidig ålder så att de troligtvis aldrig behöver komma riktigt så långt ner innan de kan ta sig upp igen. Och så tänker jag givetvis på mina egna små små insatser när jag hade förmånen att få jobba med dem. Jag hoppas verkligen att det jag gjorde (eller inte gjorde) har hjälpt dem åt rätt håll...
Hoppas du får en fin helg!

2012-09-28 @ 19:56:22
URL: http://www.ansibecki.blogspot.com
Postat av: Eriiza

Förlåt för jättesent svar..
Men jag har uppdaterat om vad som hände sist
jag loggade in.. =)

Bra skrivet!
Hoppas texten ger hopp till andra!

2012-09-28 @ 20:31:40
URL: http://eriiza.webblogg.se/
Postat av: Lisa - Kreativ bakning ♥

sv: Tack :))

Stark text, stor kram på dig!

2012-09-28 @ 20:47:48
URL: http://muzicmecupcake.blogg.se
Postat av: Kinna

Tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor...modigt och viktigt! Tror det sprider hopp till många.

Svar: Tack Kinna :-)
Madde

2012-09-28 @ 23:13:24
Postat av: Katarina Ratcliffe

Du är så otroligt fin!
Kramar <3

2012-09-29 @ 21:25:13
URL: http://brakatarina.se/
Postat av: Anonym

Du är stark

Svar: Tack!!
Madde

2012-09-30 @ 22:54:57
URL: http://stinaj.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0