Jag har inte dåligt minne, jag minns bara inte!!
Jag har kommit till insikt med att livet rinner ifrån oss på tok för fort. Mitt liv har i och för sig alltid gått lite snabbare än vad det gör för de flesta andra.
Jag kommer inte ihåg min barndom, jag minns knappt mina tonår. Jag har svårt att dra till minnes mina första tjugoår. När barnen var små minns jag knappt vad som hände. Idag har jag problem att komma ihåg vad jag gjorde för fem minuter sedan. Jag minns heller aldrig vad jag gjort eller lovat göra om jag inte skriver ner det.
Det som fastnat i min minnesbild är traumatiska saker, inte de allra mest traumatiska men delar av dem. Lyckliga stunder är helt borta. Det är självklart ingenting som är positivt med det men jag kan inte göra något åt det så jag kan inte heller gräma mig över det. Ibland blir jag rädd för mig själv. Jag minns inte telefonsamtal jag haft bara någon dag tidigare, jag minns inte texter jag skrivet. Jag har väldigt svårt att minnas namn.
Jag glömmer aldrig ett ansikte, jag glömmer aldrig en målad bild. Visuella minnen har jag hur många som helst. Tänk om allt var uppbyggt på bilder, då vore jag genial!
Mitt minne är också åt helvete, precis som ditt.
Samtal som var nyligen glöms bort, vad jag skulle
handla när jag går in på ICA är helt glömt etc..
Just därför ville jag veta din/och andras synpunkt,
för just er med det problemet, men ögonkontakten.
Det fascinerar mig.. =)
Men du kollade kanske det inlägget/inläggen angående bedrägeri också?
Vill inte att fler drabbas!
guu va fin bild på dej!vad är det för bok du skriver dne här gången? kramen
Låter tufft att leva så. Men vet man inget annat, har man kanske inte att jämföra med?
Men jag håller med, Bilder är underskattade.
Kram på dig!
japp allt blev gjort, har du haft en bra dag?
oki va bra. lika seg här, skyller på vädret :)
ja de e bra, nått ska man ju skylla på
Åh :(
Man får helt enkelt bli proffs på strategier och välja bort saker man inte vill komma ihåg. Vore kanske skönt.. Om det nu gick att selektivt välja vad man kunde minnas och inte, men nej, så är inte fallet förstår jag haha.
Vad bra, man borde säga det till sina vänner och
så också, utifall, det gäller inte enbart Göteborg,
utan många andra städer..
Förstår det inte är så lätt. :(
Vad jobbigt... Fin bild på dig! Kram!
Ush vad jobbigt det låter :( visserligen har jag ganska få minnen från min barndom också, men jag har dem iaf.
Kan det inte vara stress också ? Det brukar ju påverka minnet.
Kramar !!
Jag minns massor av min barndom, det mesta tror jag faktiskt.
Jag delar in minnet i olika varianter som synminne, hörselminne, fotografiskt minne....
Mitt minne är enbart motoriskt, eller utförandeminne. Jag minns det jag gjort fysiskt, det jag själv skrivit ner och vägar jag själv kört. Det gör inget så länge jag vet om det och anpassar mig efter det.
Man kan ju inte minnas allt! Det blir för mycket info i hjärnan liksom
Ha en skön helg
kram
Du Madde, då är vi två!!
Till föga hjälp kanske =P
Men, jag vet att jag har minnen ibland. Men nu var det längesedan jag kunde koncentrera hjärnan till att förmå komma ihåg.....
Hur som haver & summan av kardemumma. ;)
JAG tror, & då är ju detta utifrån mitt egen sinne, att det beror på stressen. Nu menar inte jag att vi stressar FÖR mycket hela tiden. MEN att fungera för en del, är stressande. Man har massor som ska tas in i hjärnan. Och när kapaciteten är begränsad, ja då "flyttar" vi sånt som inte behövs för tillfället, till en plats i skuggan.
För när jag är lugnare & sinnet har vilat lite, ja då kan jag ibland få små glimtar ifrån minnes sidan.
Hehe, det ser lite luddigt ut det där.....men hoppas du försår hur jag menar :)
Kram och god kväll!
http://m.direktpress.se/sv/enahabo/Artiklar/Artiklar/Forskolechef-fick-sparken-for-sitt-handikapp/#.UEZIUmQrlUA.facebook
Blev det rätt nu?!
http://m.direktpress.se/sv/enahabo/Artiklar/Artiklar/Forskolechef-fick-sparken-for-sitt-handikapp/
Nu kanske :-)
en sån härlig bild =)
