Som ni vet brinner jag för att frågor som berör just ADHD och att de skall hållas aktuella hela tiden. Anledningen är naturligtvis den stora bristen på kunskap som finns ute i samhället. Både hemma hos Svensson och ute i verksamheter. Det är ganska skrämmande att det fortfarande spekuleras kring om ADHD finns eller ej. Det är nästintill att man vill gå ut och dumförklara folk faktiskt. Vi som lever med det vet vad jag pratar om.

Ett exempel från i morse; ”När jag begav mig till jobbet bar jag på känslan av hur det måste kännas att ha fått en hjärtinfarkt triggad av ilska samtidigt som ett skåp hemma inte längre ser ut som de borde enligt designen”. Att ha barn som besitter fantastiska tillgångar men inte kan använda dem utan istället blir helt rabiata för att omgivningen inklusive jag själv inte har fattat vad behoven är och därmed inte tillfredsställt dem.

Att efter sådana episoder mötas av idéer om att ADHD skulle vara någon slags låtsasdiagnos gör ju att man börjar undra om det är en själv som är dum i huvudet. Vi upplever problemen, skolan upplever problemen men den stora massan som inte är närvarande menar att vi fabulerar. Sug på den!

Nä, den här veckan är det ADHD awareness week och jag gör allt för uppmärksamma den. Mycket har förändrats vad gäller kunskaper kring ADHD men vi har en lång väg kvar att vandra. Prata med dina nära, prata med dina kära, prata med dina kollegor, prata med din chef. Känner de till ADHD? Vad är deras bild av ADHD? Vi måste hjälpas åt att upplysa andra, vi som verkligen vet menar jag!

Vi står ut, vi biter ihop, vi tolererar och accepterar och det gör vi för att vi älskar våra fantastiska och underbara ungar, sambos samt vänner med ADHD.