Vissa dagar hade man klarat sig utan
En del av er vet säkert vad jag pratar om när jag säger att känslorna liksom ligger och pyr på ytan. Det behövs inte mycket för att det skall svämma över och man blir mer än lovligt impulsiv och agerar irrationellt. Man tycker att reaktionen är fullkomligt befogad i situationen men funderar över hur man tänkte när man sitter med facit i hand ett par dagar senare.
Jag är en sådan där person som har svårt att ta i andras känslor. Jag har lättare för att förstå människor som är jämna i humöret. Flera gånger har jag upplevt att det är ganska besvärligt att behöva lyssna på andra utan hade föredragit att sitta på min kammare och bara tänka på mig själv och mina egna behov.
Nu är jag inne i en sådan period. Det behövs inte mycket motstånd förrän jag är inne i ett katastroftänk. Ni har säkert uppmärksammat det här på bloggen?
Jag är lite gnälligare än vad jag brukar vara.
Jag är ganska övertygad om att det beror på att sommaren närmar sig och alla mina uppdrag tar slut. Jag är bekymrad över att inte få dagarna att gå ihop samtidigt som jag har efterfrågat en semester från allting.
Det här är bara ännu ett exempel på hur det kan vara att leva med psykisk ohälsa, i mitt fall ADHD med autistiska drag. Jag biter ihop lite extra eftersom jag inte vill att mina barn skall bli lidande för att jag mår dåligt. När man anstränger sig till det yttersta för att få vardagen att gå ihop så orkar man inte med att också vara trevlig och släppa in andra människor i livet.
På sommaren tar jag därför paus från det mesta. Jag tar paus från allt och alla förutom familjen för att ladda inför en kommande höst med förhoppningsvis välfylld agenda. Kanske träffar goda vänner någon gång men i övrigt tar jag det bara coolt.
Hur funkar ni?
Jag tror jag förstår hur du menar. Man behöver den där pausen men pausen kan också bli jobbig eftersom det kommer så många andra krav ihop med den... Kram vännen
Det blir så ibland här med. Lite pauser behövs.
Kram
Har också ett jättebehov av att vara ensam.. eftersom jag bor ensam (med katten) så fylls det så fort jag är hemma. Då laddar jag.
Ibland känns det som om man inte hinner men det brukar lösa sig på någon dag eller så.
I mitt jobb ingår det ju att prata med gäster eller göra undersökningar (dvs prata med de som svarar) så att sitta tyst hemma och kolla på datorn är ljuvligt :)
Jag är ju inte så jämn i humöret harkel men det har blivit bättre med åren...
Sen tycker jag att rutiner är rätt så skönt. På sommar/semester blir det mest att jag gör ingenting, för jag orkar inte ens göra lite. Knepigt egentligen, när man jobbar 8 timmar per dag på jobbet vanligtvis... :-P
Kram!
Även om jag inte har ADHD så känner jag igen mig i mycket av det du skriver, man blir rastlös och irriterad när rutinerna helt plötsligt inte finns där och alla projekt man gör avslutas. Känner mig dessutom väldigt hemsk när jag slutar ringa vänner för att jag inte orkar lyssna till deras problem längre, jag har ju egna att ta itu med också... man behöver den pausen ibland :)
Jag tror alla mäniskor mår bra av pauser ibland, rutiner och sådant brukar infinna sig ändå under sommarsemestrar och det finns alltid ngt att göra :)
Jag ska försöka få till lite bloggkärlek i veckan också, men jag förstår om du itne vill lägga tid på det om det är så få som gör den.
Kramar !!
Läs det här, det kanske förklarar en del och även kan hjälpa på lång sikt. http://www.perfekthalsa.se/mental-halsa/autism-adhd-add-dyslexi-och-andra-hjarnrelaterade-funktionsnedsattningar/
