Favorit i repris - Diagnos kontra egenskap!
Jag är nog lite orättvis där, han är en perfekt psykologkandidat eftersom han är duktig på att tänka objektivt.
Han resonerar som så; eftersom fler och fler människor blir livsberikade med diverse diagnoser och syndrom så kanske det är så att det hör till det normala att inte vara normal? Allt som avviker grundas ju egentligen på vad som avviker från det som är normalt. Är vi på väg mot tider där det "onormala" håller på att bli normalt eller handlar det om att vi "ser för mycket" ?
Jag är ju själv extremt intresserad av neuropsykiatri, därav kommenterar jag avvikande beteenden hos andra människor högt ibland. Mina tankar högt alltså.. Pga detta startade den diskussionen då min make menar på fullt allvar att jag lider av Münchhausen de proxy light ;-)
Alltså han menar att jag ser saker hos andra som inte finns, inte så illa att jag framkallar saker utan bara att jag ser dem..därav light ..
Jag menar att det beror på mitt intresse och då skulle i så fall hela världens psykologskara lida av Münchhausen :P
Vad säger ni, vad tror ni, missbrukas diagnostiserandet eller har vi underskattat dess sanna existens i alla år?
För egen del så tror jag att vi underskattat, dvs underdiagnosticerat. Jag är av den skaran som tycker att diagnoser är bra. Diagnoser har hjälpt väldigt många att komma vidare i livet. När diagnoser anses vara stigmatiserande beror det nästan alltid på omgivningens fördomar, inte diagnoser i sig!!
Graffitti från Järntorget!
jag tro nog det missbrukas diagnostiserande
FÅ CHANSEN TILL 1000TALS NYA LÄSARE!
Missa inte dagens blogg hos mig sötnos!
Hade vart jättekul om du anmälde dig här:
http://saandriiiee.blogg.se/2012/july/dagens-blogg-1-2-3.html#comment
Ha de bäst, Saandriiiee - Kungälvs största blogg!
hear, hear!
åsikt: diagnosticerande är bra, för det är det vis på vilket vi får syn på vad som är normalt i samhället=vilka samhället är konstruerat för. "överdiagnosticering" är också bra - att många människor avviker från normen betyder att det faktiskt är samhället som i sin förlängning måste ändras!
finns det några neuropsykiatriska diagnoser över huvud taget som egentligen betecknar några skador eller sjukdomar? i think not, de är snarare profiler över de typer av nervsystem som faller utanför den norm utifrån (och för) vilket samhället är utformat.
Jag tror att din önskan av att finna diagnoser hos människor i din omgivning är resultatet av ett urgammalt fenomen som kallas flockbeteende. Tidigare i mänsklighetens historia var det förenat med livsfara att avvika från normerna i den egna gruppen då detta kunde leda till utstötning. Kan det vara så att du omedvetet önskar tillhöra en majoritet och därför söker efter likar i din omgivning? Är det så är det fullt förståeligt. Förhoppningsvis kan detta också leda till att personer med behov som inte känt till vilka hjälpmedel som finns genom dig får ökad livskvalitet och ett ökat självförtroende.
Jag är likadan som du, men vet inte riktigt vad det beror på.
Både du och jag har ju funnit en lättnad i diagnoserna, fått ordning på våra liv tack vare dem. Kanske känner vi nåt slags behov av att hjälpa andra finna samma lättnad ???
Att vi ser kan ju bero på hyperkänsligheten som ibland följer med Aspergerdrag. Jag vet att jag har den.
Kanske är det som Delfinen säger, att vi söker vår flock.
