Får man lov att uttrycka lite frustration?
Jag kan förstå situationen...absolut! Det kan vara tillräckligt frustrerande när dom inte lyssnar i lägre ålder...Du gör ett storartat arbete med dina barn, all heder åt dig!
Folk som tittar snett kan man bara skita högaktningfullt i men när det kommer till faror, blir det genast knepigare. Det krävs som du säger något utöver det vanliga av föräldrarna och som för alla föräldrar känns det som man inte gör tillräckligt, vilket man för det mesta gör. Jag förstår din frustration och jag vet dessutom att du har mycket glädje av dina fina barn! Kramar till dig som fixar det mesta.
Ibland kan man undra vem som mest har ett "handikapp" om man nu ska uttrycka sig så. Jag ser vanligen inte att barn med särskilda behov är handikappade så ta mig rätt. Men många "normala" människor dömer och det ibland lite väl fort kan jag tycka. Har även jag blivit utsatt fast av andra orsaker (även om mina också kan springa som skollade troll). Blir sjukt förbannad att jämt få domen att mina barn är skitungar för att jag har många. Och att höra ständigt att -Är det inte dags att sluta knulla nu? Ja men bara för att du säger det så ska jag skaffa tio till eftersom det måste vara skitjobbigt för dig som får ta hand om alla barnen.... dööööh! Det haglar duktigt mellan varven. Mitt råd, skit i dem. Vet att det inte är lätt alla gånger. Säger precis som Mia, du är en enastående kvinna som gör ett skitbra jobb. Finns ingen som kan säga något annat förrän de har gått i dina skor. Vill ge dig massor med styrkekramar och jag ser fram mot kryssningen i augusti. Det ska bli underbart och se dig igen :-).
Kramar
haha nje man ska väl inte de, gäller att njuta innan man kommer hem
vilken härlig blogg du har!
frustrerad får man vara. Du är himlans duktigt i vilket fall
TUSEN kramar till dig och jag förstår dig! Man får bli arg ibland. Om du bara visste vad jag har varit frustrerad många gånger... Och tänkt att jag ska flytta ut på landet, aldrig hälsa på folk, köpa bil för att slippa åka tunnelbana hahaha...
Normal känsla! Du är kanon!
Härligt! :-D
Ja, visst är det tråkigt och skitjobbigt att alltid behöva hänga med som en annan trasa när barnen ska ut och leka. Barn, vars jämnåriga "kamrater" varit ute ensamma i flera år. Eller som när ungen öppnar ett fönster så att både katt och lillasyster är på väg ut och man som tjatig mamma säger "du får inte öppna fönstret" och därmed gör bort sig, eftersom man faktiskt inte sa att det gäller ALLA fönster i lägenheten och inte bara just det som öppnades för stunden. Eller som när man använder "en smula" för att uttrycka "litegrann" och barna börjar borsta sig runt munnen och undra var smulan är... Man blir trött, både på sig själv och på allt som måste sägas precis rätt för att inga missförstånd ska uppstå. "Här är din skjorta" betyder inte "Den här skjortan ska du ha på dig idag".
Folk som stirrar btw, låt dom glo. Folk verkar ha ett behov av att stirra nedvärderande på främmande människor. Fattiga i anden, månne?
Oj, wall of text, och ganska förvirrad sådan kan jag tro, med tanke på klockslaget.
Ta hand om dig och de dina <3
svar:
super taaaack ! jag blev jätte glad :)
& ja, de är okej & till & med bra att uttrycka sin frustration :)
förstår dig med din text där!
ja men eller hur, dock himla knasigt väder denna sommar måste jag säga!
Ställ gärna någon/några frågor i min frågestund! :)
Så frustrerande, känner av en del av det här hemma. Fast det har blivit bättre och bättre med åren :)
Många bamsekramar till dej!! Tycker det är tillräckligt jobbigt när jag lånar barn några dagar;)
Förstår att du blir frustrerad! Hang in there!!
Sv. Nej, vi märkte inget av olyckan, fick höra om det när vi kom hem! Kram!
haha ja kanske lite, menn de funkade, mitt internet kom tillbaks :)
stor kram, förstår att det är påfrestande =/
haha japps :)
Tänk om alla i omgivningen kunde förstå att ALLA barn är OLIKA och ALLA barn är lika mycket värda ändå...Vad mycket lättare allt skulle bli då.
Ha en fin dag.
Kram Helene.
Usch då :(
Hoppas du får en bra dag iaf ! :)
Stor kram! Du är en otroligt stark människa. <3 Kram
Förstår hur du menar med att vilja flytta ut i skogen i bland! Så känner jag me många gånger, och jag förstår att det måste va skit tufft med barn som har speciella behov, jag tycker folk e skit jobbiga även fast jag inte har nån diagnos på mina barn,
Det blev ett himla snack hos vissa " vänner" nu när vi gick ut med att vi ska ha en nr 7
Grrrr blir sååå arg !!
Du är fantastisk Madde, glöm aldrig det;)
Klart man får bli frustrerad, inte alls konstigt! Och vad det gäller andras blickar ligger ju problemet hos dem och inte hps dig, det är ju dem som har fördomar och de som faktiskt fölorar på det ! Ni verkar ha haft en rätt skön sommar annars, härligt ! Hoppas solen tittar fram lite extra nu till helgen och tusen tack för dina fina kommentarer <3
Kram
Jag känner så väl igen mig i detta. Min 13 åring tar inte varningar på allvar och jag är livrädd att hon ska hitta på dumheter, typ möta någon hon träffat via nätet eller något sånt. Hon vet ju såklart att hon inte får göra det, men om hon sen lyder och kommer ihåg det är en annan fråga... Och ja dessa blickar :( fick några på Universeum när jag sprang runt och letade efter henne eftersom hon liksom bara drog iväg där :( mindre skoj. Kram vännen
Helt otroligt nog har jag inte haft datorn igång på några dagar. "har semester".... så jag läste detta toppeninlägg nu.
Känner igen mej så väl... när Zebbe sitter i sin rulle, gör ngt hyss och jag skäller ut honom, så har jag blivit "hängd" ett antal gånger... Men jag växer av det, jag tar blickarna som ett tecken på avundsjuka.. Vi som "måste" säga till barnen, för minsta lilla sak, jämt och ständigt.. vi vågar något som de andra inte gör. Inombords så tror jag faktiskt att de känner en avundsjuka gentemot oss.
Känner så väl igen alla kommentarer här inne. Zebbes problematik växer och i höst SKA han genomgå en utredning. En psykologutredning gjordes för några år sedan, och där står det.. "-kvarstår problemen om några år, så bör en ny utredning genomföras"... De kvarstår inte.. de har ökat katastrofalt mycket.
Att vara funkis-förälder är något vi ska vara stolta över. Vi får uppleva en värld som är få förunnat. En värld som kräver en stark, tålmodig och envis människa. Egentligen borde det vara en merit i arbetslivet, är man funkisförälder så har man ett psyke starkt nog att klara de flesta prövningarna i arbetslivet :) Kanske är jag för positiv om oss.. Men jag är en mycket stolt funkismamma.. :)
Kramar i massor till dej... du är grym !!
Otroligt jobbigt att försöka skydda sitt barn från fara när det bara rinner av ungen.. Blir gråtfärdig av att tänka på det. Har ju själv inte problemet med omgivningen eftersom det bara är vi själva som märker av det annorlunda.
Kram V
