När någon mår dåligt!
Ja, anhöriga som fortsätter kämpa och försöka de är värda all heder!
usch så jobbigt jag har med mått väldigt dåligt i mitt liv men jag har lämnat det bakom mej nu så det skriver jag inte om .. men jag känner så för dem så mår dåligt..å alla de anhöriga som kämpar så för sina är värd allt för jisses vilka människor.. kram,en å som vanligt skriver du så himla bra. kram
Det är ENORMT tufft som anhörig!!! Been there done that! Har också en nära vän vars syster "lyckades" ta livet av sig och om du visste vad vi pratat om skuld osv. Skuld över att nästan känna lättnad i sorgen osv. Usch vad det är tufft att må dåligt och att se folk må dåligt!
Önskar vården var bättre och att tabun försvann!
Tänk vad fint om folk skulle våga erkänna svagheter!
Jag tror att jag som mamma skulle nog aldrig ge upp om det handlade om mina barn, men andra i min närhet som har mått dåligt fram och tillbaka kan jag tappa tron på, men aldrig på mina barn. För mina barn kommer jag (hoppas jag innerligt) alltid att finnas där för att ta emot när de faller. Kram vännen
ja då va de bara 100 till :)
Har haft nära och väldigt kära som av olika anledningar mått så dåligt att de hamnat i djupa missbruk. Jag vet hur det känns att stå precis bredvid och kämpa år efter år med allt som det innebär runt omkring en person som mår fruktansvärt dåligt och har djupa missbruk. Jag själv slutade aldrig kämpa för jag vägrade helt enkelt ge upp tanken om att allt skulle bli bra. Det var tunga och svåra år, kan inte ens förklara hur dåligt jag mått och hur rädd och orolig jag varit, men de personerna blev helt fria från missbruket och mår jättebra igen och har kommit otroligt långt och lever som "vilka som helst".
Jag har själv blivit lidande pga allt jag själv gått igenom för de här personerna, och jag har mina sår kvar idag som jag inte vet om de kan läka, jag tog skada utav det. Men jag måste komma över det själv och glömma.
Kram!
kom igen lite till
Hej Madde! Bra skrivet som vanligt! Det är tungt att läsa, som du skriver om den som varit i botten och längst ner i elände även för mig som haft det bra (på andra sätt). Hopplöshet smittar av sig på något sätt och maktlösheten förlamar.
Fortsätt att skriva! Men "Gilla"-knappen är lite lurig. Jag gillar civilkurage. Jag gillar inte åt vilket håll samhället utvecklas i egoism! Sätt gärna in lite text på din nya sida. Kram
Det är viktigt att man sätter upp gränser för sig själv. Annars orkar man ändå inte stötta den som mår dåligt.
Det kan inte vara lätt för någon om att stå bredvid och inte kunna hjälpa fullt ut! Det gäller att ha stor styrka och kämpa tillsammans! Tyvärr så är hjälpen från samhället många gånger ett stort skämt!
Har tänkt en del på det nu när jag jobbat på äldreboendet. Vissa får ju besök hela tiden medan vissa ingenting. Nån gång har jag uttalat att jag tyckt det varit så synd om de som aldrig får besök varefter någon annan i personalen lite försiktigt nämnt att vi ju faktiskt inte vet hur de äldre betett sig mot sina släktingar innan de kom till oss. Många är ju där för alkoholproblematik eller psykiska problem som i många fall inneburit döden för nära relationer även med de närmsta.
Skönt att det gått så bra för dej.
Hoppas det gör det för tjejen också.
Så svårt att vara anhörig............
Viktigt och bra ämne! Jag kan tycka att det finns en gräns för hur mycket man orkar och faktiskt kan göra. Man vill ju göra så mycket som anhörig, man kan hjälpa och stötta till en viss gräns för i slutändan är det ändå upp till personen själv att försöka ta steget mot att må bättre.
Men det är svårt att stå vid sidan om.
Hoppas du iaf hade en underbar helg på mammakryssningen :)
Kram
