Har funderat lite (mer än vanligt)
- "Symtomen påminner såpass mycket om symtom som man själv kan ha eller uppleva lite då och då. Eftersom man själv klarar av sin livssituation ändå så måste det vara antagligen jäkligt svaga individer eller så simulerar respektive fabulerar de. Det är väl för fan bara att skärpa sig lite extra så går det. Det funkar ju för mig". (det här gäller kritiken gentemot vuxna med diagnos framförallt).
- "Roliga saker fungerar oftast bra. Jag gillar inte heller att göra tråkiga saker men jag får gjort det. Det är ren jäkla lättja som gör att de inte får gjort det och så skyller de på ADHD. samma sak med föräldrarna, de orkar inte vara konsekventa och då säger de att ungarna har ADHD. Tar den enkla vägen. Tänk om jag hade haft något sådant att skylla på". (Resonemanget finns på riktigt!)
Att leva i diagnoslandet är svårt att förklara för stödet kan göra att man kommer långt för vissa, och liknade stöd för en annan fungerar inte alls. Jag ser det själv med sonen och andra barn med liknade diagnoser, hur olika de ter sig. Medans jag fått höra att han nog inte har det så svårt samtidigt som han vägrade att gå i skolan kan bli svårt att ta. Jag själv som mamma kan ibland bita mig i tungan då jag lessnar på ett annat barn som har likande diagnos om jag är trött, tänk hur svårt det blir för dem som INTE lever i det. Det är mänskligt att fela, men inte för att man saknar eller vägrar att ta in kunskapen som finns, utan för trötthet slår till :)
Du är verkligen bra på det där med att trycka på punkten som skaver, ett plåster hjälper inte alltid utan kanske bättre skor :)
Kram vännen
Så frustrerande det är med såna kommentarer.
Mitt knep är att prata om att de har ett förråd av dopamin att ta till, och att jag har en medfödd skada som gör att mitt dopamin rinner rakt igenom.
Jag blir så rädd när så många uttalar sig utan och veta vad de egentligen uttalar sig om. Att vi idag på 2012 fortfarande har människor med så låg kunskap om och kring olika diagnoser att de kläcker sig ur såna saker. Det är inte bara och skärpa sig, för hur mycket man än skärper sig och slår knut på sig själv så funkar det inte ändå.
Ja min vän, fördomar finns det mycket av! Jag jobbar inom branschen med funktionshinder och lever med min handikappade man också som du vet. Så jag har hört och sett det mesta... Det är bra att du finns, för att upplysa och finnas tillhands för att sprida information och kunskap.
Och ja.. jag gillar inte lång text om den är oviktig. Men det du skriver är viktigt då läser jag GÄRNA!
Så frusterande med såna kommentarer...arg blir man.
Bra skrivet.
Kramis på dig
Så mycket klokt du skriver i detta inlägg.
Jag har också hört sommarpratare i sommar uttala sig om detta och varit små irriterad på det och så tittar jag in här av en slump och ser att det är någon mer som reagerat på detta.
Tack!
Hanna
Känner igen mig i det resonemang du för. Jag har haft flera diskussioner med kollegor på mitt jobb, de anser att det överdiagnostiseras och att "stökiga barn har det alltid funnits, varför ska det vara en diagnos nu, det gick så bra utan då"... Jag har inte själv vare sig egen diagnos eller barn med diagnos men jag blir alltid arg när folk uttalar så bestämda åsikter när de faktiskt varken vet eller har erfarenhet av hur det är!
Det var mycket vanligt förr att folk sa:
"Ta dig i kragen, det måste jag göra och se hur bra det funkar"
En av dom var min svärmor och jag har haft otaliga diskussioner med henne,men NEJ, Om hon kunde, så kunde alla andra! Jag blir trött bara jag tänker på det hon sa i sin inskränkthet. Annars var hon bra ;)
du skriver så himla bra har du aldrig funderat på att ge ut allt bra du skriver om dessa funktionsnedsättningar i en bok? det skulle va superbra. kramen
Så toppen bra skrivet. Jag har också barn med diagnos och livet är inte alltid lätt. Men dessa fördomar är så mycket värre än diagnosen . Precis som du säger så kan man vända diagnosen till något positivt, och det är precis det vi gör i våran familj, vi avdramatiserar även diagnosen . Det är inget märkvärdigt inget annorlunda det gör dig bara speciell och det speciella kan du dra nytta av,så försöker vi säga till våra barn. Toppen bra att du lufter fram det i din blogg. Super :) :) :) /maria
Glömde fullständig bloggadress.
tack!
bra skrivet, tråkigt med dessa fördomar och att människor lätt dömer andra när de inte vet så mycket om det.
ha en bra dag!
kram från madde
Svar: Johan har blivit starkare på ett vis, mer bestämd, skärpt...men naturligtvis kommer det undringar om framtiden och vad den kan bära med sig i våra samtal....vad som var meningen med detta osv....
Kram på dig Madde o var rädd om er!
Så bra att du skriver och vilken tillgång du är för många med diagnoser!
Ja det är verkligen skrämmande! :(
Jag tror nästan om man hade velat så kunde man lägga någon slagt diagnos på varende människa på denna jord! Diagnosen är bara där för att personen ska få rätt hjälp och underlätta livet och inget jag tycker man ska göra någon stor grej av så. Jag tycker också man ska se det positiva och varenda person är ju speciell på sitt sätt. Får också spel på folk som ska säga att vissa är normala och vissa onormala. Vad är det som gör en person normal. Att man inte har någon diagnos?? Nä jag blir så arg på sånt! Dem mest onormala är nog dem som dömmer andra!!
Sv:Tack!! :)
Och ja jag kan vara klok ibland! ;)
Fint skrivet! Kram=)
