Frustrationsinlägg
Har samma funderingar, ofta.
Fint att du kan sätta ord på det.
Kram!
Du är en fantastisk mamma!
guuu vilken snygg bild på dej!åjag tycker som föregående talare att du är en fantastisk mamma och kvinna!
Fina du!
Åh ska skriva om det imorgon! :) Blev glatt överraskad! ;)
Kramis!
- Hihi okej :)
Hej svejs! Kika gärna in på min matblogg och tävla i min nya tävling =)
Hej svejs! Kika gärna in på min matblogg och tävla i min nya tävling =)
Jag vet inte hur familjer som inte berikats av diagnoser tänker, men jag vill nästan gråta lite när jag läser vissa av dina inlägg, då det liv du beskriver lika gärna kan vara mitt. Jag är frustrerad så jag vill spy ibland, speciellt nu när skolan drar igång med alla tröga pedagoger och helt rabiata "mentorer" som det heter nowdays. Innan skolan började var vi lovade en resurs på heltid i äldsta tjejens klass, men nu efter 2 veckor tas 50% bort från tjänsten för att "det har ju gått såååå braaaa". Jaa, let´s ändra på ett vinnande koncept, det verkar rimligt. *grrr*
Så.. hmm, jag bytte visst ämne lite ;)
Du får skriva precis vad du vill, det är ju ändå din blogg. Skit i alla kort-tänkta typer som ska säga "Du kunde väl ha tänkt lite innan du skaffade eeeeen tiiill" (jo, jag har också hört den) men tänk gärna på oss som sitter i samma båt som du. Vi blir glada, i all vår maktlöshet, av att veta att det finns fler som också golvas av alla tics då och då.
Nog med svammel.
Kram <3
Men självklart är det ok, tycker du är fantastisk!!
Klart det är okej och det är sådant livet är, oavsett om man har barn eller inte faktiskt.
Jag har själv problem med att visa mig svag, men tyvärr brukar ju sådant sluta med att man rasar ihop hemma istället, att vara svag och ha sådana dagar är nog nyttigare i längden!
Kram!!
Man får "klaga" ibland. Man är ju bara människa och ingen superkvinna, även om det är lätt att tro det ibland ;)
Jag beundrar dig massor och tycker att du är enormt starkt!
Heja dig! Bryt ihop ibland och kom igen sen. Helt naturligt!
Skickar några styrkekramar!
Det är klart att det beror på din utmattning men samhället behöver mer kunskap. Vi är alldeles för många som tror att vissa saker kan avhjälpas med uppfostran.
Det har blivit bättre men det är långt kvar.
/P
Jag tycker du är enastående :)
Klart det är ok!!! Oavsett diagnoser eller inte, så blir man utmattad med jämna mellanrum. Inget konstigt alls.
Tycker du är helt fantastisk som orkar så mycket som du gör. Jag har ju hälften så många barn och blir trött när jag läser om dina dagar ibland. ;-))
Stor kram! M
Så tänker vi alla då och då.
Jag kallar det "handikappdepp", när något av mina funktionshinder hindrar mig att göra sånt jag verkligen vill, och jag inte orkar stå emot missnöjet.
Men jag förstår att du inte "vågar" gnälla öppet, det finns alldeles för många fördomar. Att riskera de kränkande kommentarerna är det inte värt.
Absolut så är det okej!! Du verkar vara en toppen mamma!! Alla har vi rätt att känna visa dagar att vi inte orkar. Det tror jag även att föräldrar till barn utan diagnos också gör. Jag har själv två barn med funktionshinder, så jag förstår dig precis. Det kan verkligen vara krävande att vara förälder till barn med diagnos ibland. Det krävs så mycket mer av allting som tålamod,fantasi att vara konsekvent osv. Verkligen inte lätt alla gånger. Jag har/ kan också känna ibland att jag har lust att kasta in handduken. Men det är inget man gör, för på något vis så ger dessa ungar en massa kraft. Jag är säker på att du är en helt underbar mamma. Och jag förstår precis hur du känner, för så känner jag med ibland.
Dessa uppfattningar att vi med många barn får skylla oss själva hör man ofta. Det är så dumt. Jag menar är det en rättighet att ha 2-3 barn och då får man givetvis tycka att det är jobbigt och alla förstår. Men direkt man går över gränsen och skaffar mer barn än normalt så får man skylla sig själv. Jag tycker att det är ett märkligt resonemang.Sen tycker jag inte att barn är en rättighet. Önskar dig och familjen en underbar helg :) / Maria husetfullt
Ursäkta att min kommentar ovan blev anonym. Det var inte meningen. Kramar / Maria husetfullt
Gud vad jag känner igen mig. Nu har jag inte barn med NPF. Men jag kan tycka i mitt stilla sinne att spelar det verkligen någon roll? Att tycka vissa dagar, situationer eller händelser är mer jobbiga ibland bevisar bara att man är mänsklig. Att gå en dag i Stockholm mitt i julhandeln, hur kul är det? Bara kaos och inget man blir glad av. Lika så med barn som beter sig som man inte vill just då, inte så kul det heller. Men det ena är mer accepterat. Precis så med att om man har för många barn så ska man acceptera mer helt plötsligt för att man har valt den livsstilen? Har inte dom med ett barn valt sin situation? Ingen hänger dom utan resurserna flygs in och en klapp på axeln med "stackars dig" som följd.
Förstår att du väljer att undvika att stå till svars. Man orkar inte med folks fördomar alltid. Men vet du vad Madde, du får känna så. Om man inte kan känna sig ledsen, nedstämd och att livet inte alltid är topp så kan man heller inte uppskatta de goda stunderna <3!
Ger dig en styrkekram för att du är den du är och med all säkerhet en fantastisk kvinna. Hur många skulle orka med om den situationen du befinner dig i nu? Inte många. Men folk dömer innan de ens har gått en dag i dina skor. Okunskap helt enkelt.
Massor med kramar
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Alla barn är periodvis stora energitjuvar, samtidigt som dom ger så mycket tillbaka. Har man då en familj där medlemmarna har olika diagnoser, blir det ännu jobbigare och lika mycket - om inte mer tillbaka! Skit i alla fördomar! Det beror på okunskap och inget annat! Du är grejt som dom säger på andra sidan kölen!
Om du bara visste hur jag känner igen mig just ikväll!?
Visserligen är inget av mina barn diagnostiserade - än(!?) men fy fanken vad trött jag är på ohörsamhet, eländigt beteende, grinighet och det jag-inte-gillar-att-kalla-trots-men-inte-har-något-bättre-ord-för-just-nu!
Skit samma att jag - och fler med mig - valt att föda fler barn än rikssnittet, de är skitjobbiga ändå.
Emellanåt!
Kram - på oss alla som måste få spy galla lite då och då, trots att vi älskar våra bustroll och deras hyss egentligen.
I alla fall i efterhand...:)
Vad skönt att läsa. Förstå mig rätt, jag tycker inte det är skönt att du har det tufft ibland. Men jag med bara två barn utan diagnoser tycker också att det blir för mycket ibland och du verkar vara en sån där stålperson som bara klarar allt. Men egentligen förstod väl jag med att det är klart det kör ihop sig och att det kan va jobbigt emellanåt, eller ofta också för den delen. Men vi visar väl gärna upp de sidorna där allt fungerar. Jag tycker inte du får skylla dig själv. Jag är mer imponerad och glad att du delar med dig av dina erfarenheter till andra!
jag håller med dig. Det finns många jobbiga stunder, och det håller man nog mest för sig själv, men finns några vänner, eller andra mammor man kan prata med som förstår.
Det är nog många som inte förstår hur jobbigt det kan vara som inte har varit i samma situation eller som har glömt hur det var.
kämpa på! och ta vara på de bra och roliga stunderna. Det är skönt att ha något eget intresse kan jag känna.
ha det bra! kramar från madde
Vi har alla våra dagarn när sakerna hopar sig och lusten inte finns.Oavsett barn eller inte, många barn eller få,diagnoser eller ej. Dagarna finns och den som säger emot ljuger nog för sig själv.
Klart att man får lov att känna så, bara att tänka de tankarna gör att det känns lättare.
Kram!
