Förklara det eftersträvansvärda med normalitet?
Idag är en hemmadag, en hemmadag utan fasta uppgifter (förutom städning) blir en tankeverkstadsdag. Har läst runt på lite olika bloggar av alla dess slag faktiskt och började fundera över vad som egentligen är så himla eftersträvansvärt med att vara "normal"?
Tankarna bakom:
Vår familj är långt ifrån normal om man ser till samhällets syn på saken. Ok, vi har bägge arbeten, vi bor i hus och vi har bil. Vi har barn. Så långt FINE! När man går lite mer på detaljnivå så kan man se att skenet bedrar. Herrn i huset har astma, röker = inte normalt (ganska vanligt dock så det är väl nästan OK). Frun i huset...oj oj oj, helt fel där. Riktigt miserabel bakgrund, diagnostiserad med både ADHD och diverse annan smörja...Herregud, inte en siffra rätt någonstans... Dessutom är hon trevlig och lyckas behålla ett jobb!! Hur tusan går det ihop? Är inte tanken eller det normala att man stänger in sig och skiter i världen när man har de förutsättningarna? Inte normalt det heller med andra ord.
Ok skit samma, vi går vidare... Barn = normalt, mer än tre = aja baja, inte normalt. Vi har sex stycken, fem på heltid och en varannan vecka. Dessutom är vi gravida igen!! Men va faen, kan man göra så verkligen?? Så antalet räknas men även hur barnen uppför sig naturligtvis. Just det, uppför sig, när fyra av fem heltidsungar har diagnoser inom neuropsykiatri då stämmer inte riktigt beteendena med samhällets normer. Behöver jag säga mer? Nä, som Ann skrev häromdagen, det är de ungarna mammorna varnar sina barn för typ.
När vi ändå pratar olikheter, varför säger man ofta handikapp när det gäller fysiska skillnader och funktionshinder när det gäller kognitiva? Har jag missuppfattat något? Jag tycker vi skall snacka om tillgångar jag! När vi hela tiden får läsa om hur jobbigt vi har det och hur sjuka vi är så blir vi det till slut. Man liksom identifierar sig med en massa kriterier som många av oss inte ens vet vad de betyder om jag skall vara helt uppriktig...åtminstone inte vad de betyder för egen del.
Hur hamnade jag där? Tillbaks till det onormala igen, tjohoo..det här är kul. En standardutformad bil är anpassad för fem personer, semesterresor, japp helt rätt, fem personer även där!
När du har många barn får du räkna med att få en hel del kommentarer dessutom. "haft strömavbrott ofta eller", "skaffa eget fotbollslag eller", "räckte det inte med de ni hade"? etc, etc.
Har någon någonsin hört någon ifrågasätta varför någon bara skaffar ett eller två barn? Eller varför någon väljer att INTE skaffa barn alls? Näpp, det är känsliga grejer det där... för att ifrågasätta varför någon skaffar många barn kan väl inte vara känsligt, eller??? Nä då är man antingen inte svensk eller så får man ta skiten helt enkelt.
Oj där gled jag iväg ;-)
Om nu någon mot förmodan orkat läsa hela vägen hit kan jag ju lika gärna fortsätta.
Våra barn mobbar, de mobbar allt som inte är normalt i deras ögon. Vi föräldrar fostrar våra barn i vad som är normalt. Alla barn mobbar naturligtvis inte men de allra flesta har nog sett mobbing ske i varje fall. En del ingriper men de allra flesta gör det inte..och varför? De vill inte sticka ut, de vill vara normala.
Ni har hört talas om klimaten på våra skolor eller hur, ungar är tuffa mot varandra! Det finns de som anser att våra barn som inte uppfyller kriterierna för normalitet borde inkluderas i det klimatet. Jag säger bara *SUCK*. Det kanske funkar i den finaste av världar men ingen som jag känner till. Min äldste son blev mobbad redan på dagis så det var liksom ingen idé att ens söka till "vanlig, normal" skola. Hey Ho för specialskolor!! De barn som går i specialskola som mår dåligt är oftast de barn som tvingats utstå klimatet i "normalskola" först! Tills det inte funkade längre alltså. Vi pratar om att barnen skall få en medvetenhet om sitt funktionshinder. ALLA sätt att få den medvetenheten på är inte så bra NÄPP!! Men det är väl OK att exprimentera? Det är ju bara barn??
Ja, det här blev ett gnällinlägg...det tenderar att bli sådana nu när jag inte käkar mediciner. Allt är så himla tråkigt så jag kan lika gärna vara lite provokativ och bitter ;-)
JAG LOVAR! DET GÅR ÖVER! OM INTE FÖRR SÅ SENARE!
Ha en riktigt förtjusande normal dag! Förresten, har ni tänkt på att det är mycket enklare att definiera det som är onormalt jämfört med det som är normalt??
Läs även andra bloggares åsikter om normalitet, handikapp, mobbing, provokation, npf
bra skrivet!!!
Ja du... vad är normalt? Å måste vi vara normala? Nej absolut inte men givetvis så är de väl ändå så att samhället idag kräver att alla följer mallen. Mallen allt för många inte orkar följa oavsett diagnos eller inte. Många försöker inte de de positiva... för de är mycket positivt. Vi behöver skriva en bik där vi visar allt de positiva med NPF.... man måste lyfta det starka det positiva inte bara se de jobbiga... fast vi tyvärr ofta gör just detta...
Bra skrivet Madde å nej du gnäller inte... du får ur dig lite sanning.
//tess
tack tack :)
Altra är helt enkelt när man klär in saker och dekorerar... böcker eller ramar eller som i detta fallet tendsticksasken.
Va kul... när vill du att jag gör kortet? Jag tar 50kr plus frakt 6kr... du väljer tema... eller mailar ett kort på tösen... färger... text. Maila mig på tess-701@hotmail.com. Jag brukar göra så att när man satt in pengarna på mitt konto så gör jag kortet och skickar det samma dag eller dagen efter.
Så hör av dig. KUL!!!
//Tess
Gud så bra skrivet!
Vad är normalt?
Vem har sagt att normalt är normalt?
Finns det överhuvudtagen NÅGON som är normal?
Jaha...så ni väntar?
När är det dax?
Spännande!
Tack för namnet på boken.
Nu ska jag ut på bokjakt :)
Ha det bäst!
Kram!
tack! :D
det vore spännande och veta vem som bestämmer vad som är normalt. Det kanske är det "onormala" som är normen :)
jag tycker iaf att ni verkar vara en sån himla härlig familj!
Åh, vad bra skrivet av dig!! Man kan ju undra vad som är normalt och vem som satt normen för hur man ska vara för att passa in...
Må så gott alla godingar:)!
Kram
normalt för mig är bara ett ord. som människa är det nog ytterst få som är normala. de flesta sticker ju ut på sitt sätt o då följer man ju inte normen för vad normalitet eg betyder. alltså det finns inga normala människor men det är ett ord man gärna slänger sig med
jag länkar detta inlägg. hoppas att det inte gör ngt
Haha! Härlig action...orden bara smattrar iväg!! Jag har 3 barn, och då planerade jag just att familjen skulle få plats i en normalstor bil:) Men jag hade inte räknat med semesterresorna som faktiskt bara är tänkta för en 4 pers.familj. Tar man även med sig mormor blir det riktigt klurigt.
I min skola har vi många elever från Somalia. En dag satt vi och pratade om våra familjer, bl.a. hur många barn vi i personalen hade. Det varierade mellan 2-3st. VAD LITE!! sa de somaliska barnen som tycker att 9-11 barn är normalt för så många syskon hade alla våra tre elever. Normalt - onormalt beror helt enkelt på det samhälle man lever i, den kultur man befinner sig i...typ.
Mycket mycket bra inlägg Madde, du är bara bäst.
Jag är inte normal jag heller, på en enda fläck känns det som ibland iaf.
Gör saker som min familj inte tycker jag borde, alltså föräldrar och syskkon. Drömmer drömmar jag inte borde... Har desutom verkligen tankar på att försöka förverkliga dem...
Du gav mig massa styrka med det här inlägget, mycket tankeväckande och klokt.
Tycker såå mycket om dig.
Tankar och kärlek.
Kram
